Två tokar på tatueringsmässa
Hej!
Eftersom det inte är så mycket hemsidebyggande på gång just har jag spenderat kvällen ute på vift (efter att ha lagt till en gilla-knapp längst ned i inläggen, den får ni gärna använda, för det var svårt).
Medan jag väntade på att åka och möta Eskil på stan sydde jag (äntligen) ihop fodret till lapptäcket – tog mig tillbaka till luftballongssömnaden, så stort och bängligt som det var. Det är för övrigt här i dagarna ett år sedan vi började sy luftballongen!
Tvättade en omgång kläder, den här strumpan var mindre när jag tog ut den än när jag stoppade in den… Minus på vuxenpoängen. Men den kanske sträcks ut igen!
Åkte till Mariatorget för att möta Eskil, som hade hittat en bra plats att sitta på…
Här var målet för vår resa – Stockholms årliga tatueringsmässa! Spännande, många tatueringar som inte alls var i min smak och vissa som var riktigt snygga. Jag gillar kroppskonst, men vill gärna kunna byta efter tillfälle och sinnesstämning, så jag håller mig (tills vidare) till halvpermanent bläck.
Hyfsat stort! Alla de här båsen tillhör alltså olika konstnärer, och det var samma människor som blev tatuerade varje gång vi gick förbi… Det tar en stund!
På vägen hem såg vi en luftballong! Jag brukar vinka till ballongteknikern jag jobbade med förra hösten varje gång jag ser en luftballong, om det skulle råka vara han där uppe…
Vi tänkte testa vårt närmaste Max, men gick av på fel station och fick runda spåren – men en kvarts promenad i det höga tempo man håller när man är sjukt hungrig och vet att det väntar hamburgare vid målet är väl inte helt fel.
Den var god! Tillfälliga “Spicy avokado”, utan spicy (jalapenos) eftersom jag är en mes… Avokadon var inte heller så mycket att hänga i granen, utan det var halloumin, den picklade rödlöken och främst sourcream-onion-dressingen som gjorde burgaren. Värt ett försök, absolut!
En kul historia utlovade jag visst också… Vi åt lunch hemma hos mina föräldrar samma dag som vi flyttade till Stockholm, och av någon anledning kom vi in på graviditeter och cravings. Min mamma berättade att på fyra barn hade hon bara haft cravings en enda gång – efter Max hamburgare. Tydligen hade pappa inte gett efter och åkt och handlat (han hävdade att det var sent på kvällen), och när vi hade skrattat åt det tittade mamma på mig och sa: “Men du, Emma-Karin… Det var ju när jag var gravid med dig.” Då kan ni tro att vi gapskrattade – mammas enda craving var med mig, efter Max…
Nu är det en trött bloggare (jag är inte van vid så här mycket roligt på en dag…) som loggar ut. God natt!
/E-K