Här var det jul…

Här var det jul…

27 december, 2018 0 av Emma-Karin Rehnman

Jul, jul, signade jul. Hos oss följer julen samma mönster varje år, och det är så otroligt mysigt. Precis som jag tror att jag haft en av världens tryggaste uppväxter, så tror jag även att jag firar en av världens mysigaste julaftnar. Men det kanske alla tror?

Vi spolar dock först tillbaka lite till den 21:a…

Det här fantastiska pakethögen lyckades vi samla på oss, bara jag och Eskil… För att slippa släpa dem till Västerås tog vi lite julmys med paketöppning på morgonen. Roligast var att se Eskil öppna sitt jääättestora paket – han fick en digital ritplatta han önskat sig länge, och blev så glad att han var tvungen att testa den i några timmar innan vi åkte.

Jag fick också en jättefin klapp – en lamp i form av en bok, som man öppnar för att tända… Hur coolt?

Jag öppnade även de sista luckorna i min adventskalender – det här är en hudvårdslåda att drömma om. Nu har jag det mesta från face mist till kroppsyoghurt!

Jag tillbringade det mesta av resten av den 21:a med att skriva, och sent på kvällen blev första utkastet till Atlas färdigt. En rolig liten parantes i julstöket, bara!

Den 23:e hjälper vi alltid till med julstöket hemma hos farmor och farfar – först gjorde dock jag och Eskil en avstickare förbi vår kompis grav. Med en rosa keramikpingvin, för alla gravljus vi hittade var jättefula…

Klädning av granen, ett mycket viktigt åtagande. 

En tradition i familjen Rehnman Eriksson är att föräldrarna klär granen kvällen innan julafton, och barnen kommer ned på julaftonsmorgon med tindrande ögon och säger “ooh” och “aah”. Den traditionen har ruckats lite på under senare år, då barnen går och lägger sig senare än föräldrarna… Så jag satt faktiskt en stund och klämde på paketen. Det är nästan så att paket är som roligast när de ännu är inslagna och oöppnade – jag älskar att klämma och gissa!

Två sötnosar på julaftonsmorgon – för att inte tala om våra strumpor!

Jag åkte hem till farföräldrarna för att hjälpa till med julmaten – i den här släkten tar vi som bekant allting matrelaterat på största allvar.

Jag sov en stund till Kalle efter att ha ätit julgodis, och sen kom tomten… Som jag missade, i år igen. Det är rätt många år sedan våra vägar korsades, tomtens och mina. Så här såg det ut före och efter stora paketöppningen.

En julfika på det (och Karl-Bertil och gröt, naturligtvis) så kände vi oss rätt så redo för sängen sedan.

Och jag fick precis vad jag önskade mig i julklapp – en muminmjölkkanna och en stavmixer med tillsatser. Och en hel hög andra fina grejer! Chokladutdelningen var särdeles fin i år – det här är mitt och Eskils samlade chokladförvärv.

Och så den finaste julgåvan av dem alla – resultatet av mitt projekt för Barncancerfonden. Den här ska jag sätta någonstans där jag kan se den varje dag.

Vi provkörde julklappsspelet under juldagen – jag och Eskil fick Rackare i julklapp av min storebror, den svenska varianten av Cards Against Humanity. Det var riktigt, riktigt roligt – och stundvis väldigt grovt. Det går i korthet ut på att man ska fylla i en lucka i en mening med ett av sina kort, och roligast förslag vinner. Det är dock inte alltid helt rumsrena kort…

Det var dock inte slut där, för i den här släkten firar vi jul även på annandagen. I år kom hela tjocka släkten till farmor och farfar, och vi körde hela racet med julmat, klappar och fika igen. Supermysigt!

Fångat av far min när vi satt och degade i soffan. Annandagsfirandet saknar ju liksom den där tuppluren vid 15-tiden…

Och som avslutning på detta julinlägg får ni en bild på min far, som han tagit själv i samband med ovan visade foto. Han tjatar alltid om att han vill vara med på bloggen, så här får du, pappa!

God fortsättning, allihopa!

/E-K