Fika, för katten!

Fika, för katten!

Jag har en bekännelse att göra. För två veckor sedan utövade jag känslomässig utpressning på min partner, för egen vinnings skull. Det lät ungefär så här:

E-K: Älskling?

Eskil: Ja?

E-K: Har du hört att det har öppnat ett kattcafé i Stockholm?

Eskil: Jaha, spännande!

E-K: … Älskling?

Eskil: Jaaa?

E-K: Om du tänker igenom alla de dejter vi har gått på under ett och ett halvt år tillsammans. Hur många av dem har du planerat utan att jag tagit initiativ till det?

Eskil: … Jag bokar ett bord på kattcaféet.

Så kom det sig att vi åkte på dejt i kväll!

Fåntrattar på väg mot stan.

Java whiskers, vid Odenplan.

Det gick till så att vi fick checka in oss och beställa fika, och sen läsa reglerna för kattrummet innan klockan slagit och det blev vår tur. När vi satt oss inne hos katterna kom personalen in med fikat!

Katterna var väldigt sociala, traskade runt fritt i rummet och lekte med oss och med varandra. Vi räknade 6-7 stycken. Rummet i sig var väldigt lugnt och mysigt – bara det, att få sitta på café utan massor av folk, musik och högljutt prat var värt en hel del.

Leksugen misse!

Mina skor var väldigt intressanta, tyckte den här katten som nästan hade en mustasch i pälsen.

Bästa dejten! Ser ni att katten har mustasch?

Eskil fick också klappa lite.

En av reglerna var att man inte fick störa sovande katter, men när vi smög fram för att kika på kissarna som låg och sov i fönstret (bästa reklamen) så vaknade den här randiga till, tittade mycket menande på oss och rullade över så att magen syntes.

Oj, så den spann! Sååå nöjd, det ser man ju på minen.

Under min stol var ett favoritställe för den här svarta katten med brinnande ögon att hänga på.

Katterna har möjlighet att gå undan till ett helt ostört rum om de vill, men de flesta av dem traskade gärna runt i rummet och kikade på vad vi gäster hade på gång.

Som att slåss med våra händer! När den här kissen blottade magen visade det sig vara en fälla…

Katterna kommer från ett katthem, och letar alla efter ett permanent hem. Jag tror att de flesta av missarna vi träffade har blivit adopterade och kommer flytta från caféet inom några månader. Då flyttar det in nya katter! Jag tycker absolut att man ska adoptera i stället för att köpa en raskatt, om det inte finns särskilda skäl. Familjens Cassie är köpt från uppfödare, men med två allergiker hemma så var det renrasig sibirisk eller ingenting som gällde. Ett kattcafé kan förhoppningsvis inspirera till att hitta sin pälskompis på ett katthem, även om man inte adopterar just en av de som bor på caféet!

På väg ut fastnade Eskil mellan mustaschkatten som blockerade dörren och en annan som hängde runt hans rumpa. Det var bara att klappa och vänta…

Överlag var det, som ni ser, en jättemysig dejt. Lugnt och skönt, och så mysigt med katter. Både inträde och fika var rätt dyrt, men det känns ändå som om pengarna går till något roligt och bra. Kanske inte ett ställe man blir stammis på (om man inte har mycket pengar och är stor kattälskare utan möjlighet att ha en hemma), men definitivt värt att besöka för en mysig stund med en partner eller vän. Tack, Eskil, för att du vek dig för min utpressning!

/E-K