Pappersgrodor och baletten

Pappersgrodor och baletten

Lördagen lider mot sitt slut, och jag känner mig tacksam för en riktigt bra vecka. Det blev en liten mjukstart med studiedag på måndagen, och även om det var intensivt att träffa alla barnen efter en veckas lov så har det mesta av energin, både min och deras, riktats åt rätt håll.

Eskil gjorde en mindre operation i tisdags, så då fick vi inta middag och fettisdagens semla och kaffe i sängen. Eftersom en i hushållet inte gillar mandelmassa och den andra har ätit inte mindre än tre traditionella semlor i år testade vi vaniljsemla och nutellasemla. Den senare var en riktig hit!

På fritids har kreativiteten fullkomligt sprudlat, hela veckan. En kollega påpekade att vi hade massor av färgade papper, och vi satte origami som veckans pyssel. Det har vikts lådor, tulpaner, smällare och framförallt hoppande grodor. Om någon vill veta hur man gör för att vika en groda som hoppar så kan ni säga till, för jag anser mig vara något av en expert nu… En av mina grabbar tillverkade ett hus till fritidsgrisen jag sydde – av honom fick jag även den gula grodan med fyra ögon!

Vi avslutade veckan med Just Dance och klottervägg. Det bästa vi fritidsledare vet är när barnen faktiskt tar till sig och uppskattar de aktiviteter vi förberett, och så blev det verkligen i fredags. De dansade loss i flera timmar och klottrade av hjärtans lust.

Sedan fick jag veckans roligaste sms i morse – en kompis hade hittat min bok i en second hand-butik! Jag har faktiskt fått frågan förut om hur det skulle kännas att se den i en andrahandsaffär, och nu vet jag. Det känns superkul! Nu har den tjänat sitt syfte hos en ägare, och kanske kan den hitta en eller flera nya läsare?

Efter en slö och skön förmiddag klädde de här två snyggingarna upp sig för att gå på…

Operan! Vi såg “Dancing / Forward”, där första akten var klassisk balett och andra bestod av en modern, nygjord koreografi. Jag älskar balett, och för er som inte visste det så har jag en 6 år lång balettkarriär bakom mig. Svårt att tro nu, och dessvärre hade mina lärare svårt att tro att jag skulle bli någon vidare balettdansös ens då, så det blev inte mycket med det…

Men jag älskar att se balett dansas av de som faktiskt kan, och “Svit i vitt” av Kungliga baletten var så vacker. Det ser ju ut som om det inte är svårt alls… Och så gillar jag musiken, att den är så ombytlig och bygger en så vacker grund för dansen att stå på.

Jag smög till mig en bild i applådtacket – efter mina arbetspass som publikvärd i London skulle jag aldrig ens smygfota under själva föreställningen, men i applåderna känns det okej om det görs diskret.

Häng i Guldfoajén med bubbel och chips! Richard Juhlins alkoholfria bubbel är så himlans gott, men så smakar det kanske extra bra om det dricks i en så sofistikerad miljö.

Andra akten var… Modern. När vi satt där tyckte jag mest den var konstig – det såg ut som en animerad Salvador Dalì-tavla, med enformig musik och mycket långsamma rörelser och svårförståelig scenografi. Jag saknade häftig musik och någon liten historia att följa. Men efteråt, när jag läst lite om verket och fått veta att det inte var menat att vara mer än dans, så har jag ändrat mig lite. En ros är en ros är en ros, vet ni – när allting alltid ska betyda så mycket så kan det vara skönt med något som inte betyder något alls. Svit i vitt hade inte heller någon handling…

I morgon tar jag en lugn skrivarsöndag, men först… Mellofinal!

/E-K