Mitt bästa projekt hittills

Mitt bästa projekt hittills

11 mars, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Ännu en måndag till handlingarna – här i Stockholm blev det en väldigt solig och kall sådan. Även om jag inte gillar kyla för fem öre så blir jag glad när solen behagar titta fram!

Jag har tagit mig an ett litet projekt som också gör mig glad. Om livet går enligt planerna så tror jag att jag, från och med i dag, har femton veckor kvar i Stockholm. Det i sig är helt galet och lätt ångestframkallande (bara femton veckor kvar i lägenheten? Bara femton veckor till med barnen? Man kan bli gråtfärdig för mindre…), men det ignorerar vi just nu. Poängen är att jag även har femton helger kvar i Stockholm. Av dem har jag redan nu planer för fyra, eventuellt fem. Men de resterande ca 10 stycken – de ska få ingå i mitt projekt!

Varje helg från och med den som precis gått ska jag besöka ett nytt kafé och sitta där och skriva. Antingen kan man se det som en satsning på mitt författarskap, eller en ursäkt till att få fika. Jag ser det som något mellanting!

Alltså… Inte ett helt dumt projekt, va? I går var jag på beryktade Mr Cake vid Tekniska högskolan. Solen sken, det var fullt med folk och någon gång i livet ska jag fasta i fyra dagar och sedan beställa en 20 cm hög monster-tårtbit. Då kanske jag kommer orka äta den.

Nu satt jag med min salt karamell-munk (bästa projektet någonsin), en kopp kaffe och Atlas. Och njöt. Jag filosoferade en gång tillsammans med några släktingar över hur länge det är acceptabelt att sitta kvar på ett kafé, och min magkänsla sa mig igår att en dryg timme fick vara nog. Då var det också rätt fullt – är det lite lugnare kan jag nog tänka mig närmare två timmar. Men jag fick mycket gjort!

Sedan en stärkande promenad i detta friska vårvinterväder – jag har ju en fritidsledarlön att sätta sprätt på! Eller snarare några väl övervägda inköp att göra…

Det har väl inte undgått er att jag gillar att sy, och att mamma, jag, min moster och lillasyster har sy-LAN ungefär en gång i månaden? Till helgen är det dags igen, och då var jag tvungen att förse mig med lite material. Inne på Ohlssons tyger gäller det att hålla plånboken i schack – nu drömde jag mest och köpte bara det jag kom dit för, men nästa gång jag har spenderbyxorna på mig ska jag nog slå till på en Muminmamman-sax…

Okej då, en hyfsad bit elefanttyg tog jag ändå med mig hem. Utöver det köpte jag foder till de vantar jag håller på att sticka, garn till nästa projekt samt en bok på bokrean som jag lagt… Någonstans. Förhoppningsvis kommer den fram innan jag läst ut den jag håller på med nu!

/E-K