Det här livet, hörni

Det här livet, hörni

Hej på er!

Länge sedan sist nu, av flera anledningar. Några roliga, som att vi haft så roligt på jobbet att jag varit helt slutkörd när jag kommit hem. Några tråkiga, som att den här veckan inte har varit den bästa i mitt mentala måendes historia.

Ibland tänker jag på en sak som min regissör under tiden som skådespelare berättade för oss. Hon sa att när hon upplevde starka känslor kunde hon ibland stanna upp mitt i dem och “spara” dem, analysera hur de kändes ur en skådespelares perspektiv. Liksom att kunna vara förkrossad och gråta ögonen ur sig, men ändå tänka “jaha, såhär känns det att vara fruktansvärt ledsen, då har jag koll på det”.

Jag tänker på det för att jag tenderar att göra samma sak. När jag har så mycket ångest att jag har gåshud, feberkänningar och mår så illa att jag nästan kräks, då kan jag hitta ett lugn i att jag från och med nu kommer kunna plocka fram den känslan, beskriva den och göra den till något användbart. Kanske till och med något trevligt. Det låter kanske väldigt dramatiskt, den ångesten, men jag förvånar mig själv genom att kunna ta väldigt stort avstånd. Snarast blir det så att jag ligger och är irriterad över att jag inte kan sova för att min kropp har en massa fyr för sig, än att jag går helt upp i ångesten.

I vilket fall så mår jag bättre nu, och jag tror att måendet är på uppgång. Så nu pratar vi roligheter i stället!

I helgen hade vi sy-LAN, jag och mamma och moster. En mycket, mycket trevlig helg i Västerås, med kaffe på trappan i solen och allt. Två alster hann jag med att skapa också, en skjorta/blus med får på och en med jordgubbar på. Roligt att få vara hemma lite, särskilt eftersom min familj håller på att göra något väldigt spännande… Mer om det i framtiden!

Var är denna vandrande plywood-skiva på väg? Bakom den gömmer sig min kollega Anders, och jag och han behövde den för att…

…arrangera fritidshemmets Ugglans första kartongbilsrace! Barnen på fritids har byggt kartongbilar i en dryg vecka, och många av dem har lagt åtskilliga timmar på sina bilar. Det har varit så roligt att titta på och hjälpa till när de har engagerat sig i bilbygget!

Titta vad fint de har gjort! De fick ställa ut sina bilar och skriva fina kommentarer om varandras bilar, vilket de gjorde med hjärtans lust. Vi tävlade i snabbhet och längst körd sträcka – grisbilen triumferade i båda grenarna, och clownbilen delade priset för längsta sträcka. Mina fina, duktiga barn.

Trots att jag bott på Lidingö i drygt nio månader har jag sett väldigt lite både av ön och mina närområden. Jag har liksom gått samma trevliga slinga i naturreservatet nästan varje gång jag varit ute… Men i tisdags kväll gick färden ner mot Gåshaga marina, som var väldigt somrigt och vackert.

Provade nya objektivet på en väldigt vacker och obrydd svan…

Jag trivs väldigt bra nära vatten, och har alltid gjort. Kanske är kopplat till att jag tycker så mycket om att vara vid den lilla sjön ute på landet där vi ofta har varit på somrarna?

Om jag skulle skriva en självhjälpsbok så skulle den här bilden nog få vara omslag…

Och på tal om omslag, här är en första skiss på hur ett omslag till Atlas skulle kunna se ut! Tre personer har läst ut manuset hittills, och alla tre har lämnat respons som får mig att tro lite mer på berättelsen… Sånt gillar vi!

I går var jag på Lidingös pyttelilla Filmstaden-biograf och såg Detective Pikachu. Bra film, snygg med en fin story och många trevliga tillbakablickar mot den första, tecknade Pokémon-filmen. Som jag naturligtvis sett fler gånger än jag kan minnas.

I dag hade vi skolans vårmarknad på en grönskande skolgård! Hela dagen la vi i fritidspersonalen på att ställa i ordning, förbereda aktiviteter och pryda hela skolgården med pappersgirlanger, ballonger och skyltar som vi och eleverna hjälpts åt att fixa. Jag hade gjort tipspromenaden, och stod två trevliga timmar i solen medan glada barn och anhöriga roade sig med allt som fanns att göra på skolgården. Trots att jag hade både solkräm, keps och ett paraply har jag nu fått årets första röda solbränna… Wohoo!

Ni märker ju att jag trivs väldigt, väldigt bra på mitt jobb, och därför ska jag skriva ner en sak jag funderar på. Mest för att avdramatisera det lite för mig själv… Jag funderar på att inte börja plugga till hösten, utan be min rektor om att få vara kvar åtminstone till jul, kanske till nästa sommar. Inget är bestämt än, men till och från känner jag att jag vill vara kvar här ett tag till. Jag vill landa lite mer i att vara avstressad och må bra innan jag kastar mig in i ett mindre uppstyrt liv. Att jobba kvar skulle innebära en del jobbiga saker (som fem månaders tjat om överdragsbyxor… suck) men säkerligen väldigt mycket roligt. Dessutom är jag inte riktigt lika säker på den utbildning jag tittat på som jag var när jag valde. Men vem vet, jag kan ångra mig hundra gånger om innan det är bestämt!

/E-K