Semesterpussel

Semesterpussel

14 juli, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Hemma och vänder i Stockholm efter en knapp vecka ute på landet. Jag ska tvätta, packa om, spela en trudelutt med studentorkestrarna och sedan åka till Västerås. Den 22:a bär det av mot Norge!

Där jag har spenderat senaste veckan har vädret varit enligt svensk standard – lite ruggigt, med andra ord. Men vad passar då bättre än att plocka fram ett pussel? Och när man ändå håller på, varför inte ta ett med 2000 bitar, i nästan uteslutande bruna nyanser? Vi plockade fram det på måndagen, och spenderade sedan sena kvällar (och en hel del övrig tid) på galenskapens rand eftersom det gick så långsamt. Men det är fascinerande med pussel, det blir liksom roligt även fast det är fruktansvärt frustrerande.

De som driver caféet där jag jobbade förra sommaren driver även en glassrestaurang, och där brukar det bli ett besök – så även i år. Vad säger ni om den glassen, va?

En av dagarna var det faktiskt varmt och soligt, och då får man ju passa på. 16,5 grader var det i vattnet, och till min stora förvåning var även jag i… Men jag måste säga att förra året bjöd på behagligare bad.

Egengjorda hamburgare på menyn!

En av mina kusiner är ett ess på bakning och matlagning, och han och jag gav oss på att göra croissanter på det riktigt nördiga 3-dagarsviset. Processen involverade många konstiga vikningar, mycket väntan och en hel del mätningar med tumstock…

Men croissanter blev det!

Det blev även en fisketur, och jag fick upp en liten gäddstackare. Den hade nästan svalt draget, och då får man lov att hålla tungan rätt i mun för att få ut det. Traumakirurg kanske är min sanna kall? (Patientens skick efteråt tyder dessvärre på motsatsen, men jag hoppas den repar sig.)

Vi var ett stort gäng – jag, Ester, våra farföräldrar samt vår farbror med familj. Fördelar – många som kunde jobba på pusslet. Nackdelar – måste gå en kurs i bergsbestigning för att ta sig genom hallen. Men visst blir man lite glad av att titta på den?

Lite otippat har två konstnärer öppnat ett galleri i den gamla byskolan, några kilometer från oss. Vi åkte naturligtvis dit och tittade, och det fanns en del spännande. Extra roligt för farfar, som gick sina första sex skolår i byggnaden!

Och jag hittade ett Muminhus!!! Jag såg det från vägen när vi skulle åka och tanka, och på vägen hem fick farfar köra en omväg så att vi kunde titta lite närmare på det.

Danka slant i solnedgången – det faktiska spelet alltså, vi drev inte bara runt och gjorde ingenting. Rätt så kul!

På fredagskvällen satt hela sällskapet, minus de två yngsta kusinerna, runt pusslet och testade bit efter bit. Klockan kröp allt längre inpå natten, men pussel (särskilt om de börjar bli färdiga) har en något hypnotisk effekt….

Kolla! Färdigt! Inte så svårt, eller? (Jo. Riktigt, riktigt svårt.)

Borta bra, men hemma också rätt så najs. Nu ska jag passa på att vara ensam i några dagar innan det blir nya äventyr!

/E-K