Mitt livs bästa utflykt – dag 5

Mitt livs bästa utflykt – dag 5

28 juli, 2019 2 av Emma-Karin Rehnman

I skrivande stund befinner jag mig nästan så långt norrut man kommer i Europa, och när man hör om värmeböljan hemma känns det faktiskt rätt skönt med molnigt och tio grader… Även om fint väder är ett stort plus i kanten så är det äventyren jag är här för (och utsikten, och maten) och i dag har jag haft en helt underbar dag på den fronten!

På morgonen fick fartyget besök av Njord, som tillsammans med kaptenen genomförde polardop – det vill säga en soppslev med isvatten i nacken. Det var lite kallt men inte så farligt som man kunde tro, och som hotellchefen sa så var man glad att man åkte i juli… Och så fick man lite hjortronvin när man blivit döpt, och ett polcirkelscertifikat med stämpel och allt.

Sicket par, va?

Strax efter lunch kom vi till Tromsø, Nordnorges största stad. Här någonstans började magpirr övergå till regelrätt studsande för min del – det var dags för utflykten jag bokat in första dagen på båten.

När jag klivit av båten fick jag gå ombord på en buss, och inte vilken buss som helst – en husky-buss! Det var riktiga julaftonskänslor i kroppen när jag satt där på bussen, och från den fick jag se lite av omgivningarna kring Tromsø, innan vi kom fram till…

…Tromsø villmarkssenter!

Man vet att man har valt rätt utflykt när något av det första guiden säger är: “we have over 300 dogs here, and you can pet them ALL”. Innan vi fick börja gosa med hundarna fick vi lära oss lite om hur de jobbar – hundarna som bor på centret är (eller ska bli, eller har varit) slädhundar, och arbetar och tränar året om. Guiden berättade bland annat om hur man sätter ihop ett hundspann på bästa sätt och hur en slädhunds liv ser ut. Under tiden gjorde jag mig till kompis med de båda hundarna längst fram i spannet, vara den ena (den ljusa) var väldigt bestämd på att jag skulle klia henne på ryggen hela tiden, utan uppehåll.

Så här bor hundarna – två och två i sina egna kojor, men en kompis som matchar deras egen personlighet. De får gå på massor av promenader och får springa okopplade i hundgård några timmar i veckan, så de aktiveras väldigt väl även på sommarhalvåret när de inte jobbar så mycket. De som äger stället och de som jobbar där har noggrann koll på att alla hundar mår bra och får vad de behöver – jag fick ett väldigt fint intryck av verksamheten. Hundarna är, som ni snart ska få se, otroligt folkkära, och verkade tycka att det var lika roligt att träffa oss som vi tyckte att det var att träffa dem! De hade inga hundar man inte fick hälsa på, och även om de alla tog emot en på olika sätt verkade de glada att se oss.

Men nu! Äntligen fick vi gå in till hundarna. Vi fick gå runt som vi ville, och jag gjorde mitt bästa för att klappa, gosa, pussa och krama så många som möjligt. Här följer min bästa bildserie någonsin, och om ni känner att 50 bilder på hundar inte är för er – då är ni på fel blogg. (Jag har ytterligare 450 på min dator, fråga mig så får ni se dem.) Allihopa är blandraser, framavlade med fokus på personlighet och egenskaper, och allihopa var fullkomligt underbara.

Och när jag inte trodde att livet kunde bli bättre… Då ropade guiden att vi fick gå in till valparna. De hade två kullar just då, och den som var ute och träffade besökare just då var fem stycken, fem veckor gamla små sötnosar. Från att de är två-tre veckor gamla får de träffa besökare för att vänja sig vid folk och bli lika snälla mot främlingar som de andra hundarna. Så vi fick klappa och bära och busa med valparna hur mycket vi ville! (Så länge vi inte tappade dem, så klart.)

Lyckliga, lyckliga dag! Jag ska se till att åka hundspann någon gång inom de kommande åren, så jag får se hundar som jobbar – guiden sa att de mår som allra bäst då.

Efter allt hundgos blev det en film om grundaren av centret, dess grundare och ett lopp hon körde för några år sedan här i Finnmarken, där vi befinner oss de närmaste dagarna. Och efter det blev det kaffe och chokladkaka, med finbesök av den rundaste, fluffigaste hund jag sett på många år.

Och på väg därifrån så såg jag en blomsterbåge, och jo – de skulle ha stor bröllopsfest där senare på kvällen. Vilken dröm! (Och framtidsplan, hehe.)

Jag hann inte se så mycket av Tromsø, men det viktigaste – Ishavskatedralen – såg jag på håll.

Det här är något av det bästa med resan, att få sitta längst fram i panoramasalongen och sticka med fjällen och fjordarna i bakgrunden.

Middag med rotsellerisoppa, röding och chokladterrin – behöver jag ens säga att det var gott längre?

På kvällen var jag och farmor på ladies’ night på båten – vi fick mousserande vin och lärde oss om några norska hantverksföretag och deras filosofier och verksamhet.

Och så lite midnattssol på det – så här såg det ut vid midnatt. Vackert!

Jag trodde att jag bara skulle åka på en utflykt, men det blir faktiskt en till… Ännu mera äventyr i nästa inlägg, alltså!

/E-K