Rosa moln

Rosa moln

30 september, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Inga nyheter är goda nyheter – jag har försökt påbörja några blogginlägg de senaste dagarna, men inte blivit färdig. Jag har fullt upp med annat, som att laga mat, mysa och gå på dejt. Just det – om ni inte lyckats gissa det på min frånvaro och den höga halten rosa moln i mina senaste inlägg så är jag jättekär. Och det är besvarat! Tjoho!

Jag hade inte väntat mig att jag skulle starta ett förhållande under hösten, och det svindlar i huvudet när jag tänker på hur osannolikt det är att jag hamnat där jag är just nu. Men jag är väldigt lycklig, så slumpen har gjort bra ifrån sig. Detaljer behåller jag för mig själv tills vidare, så här i bloggen kallar jag honom M.

Nu ska jag försöka sammanfatta de senaste veckornas roligheter utan att tråka ut er. För två veckor sedan var mamma, pappa och yngsta syrran på besök i Stockholm, och vi besökte Millesgården där de hade en utställning om Lena Andersson – Majas alfabet och Linnéa som odlar, om ni minns dem. Jättemysigt!

Förra helgen var jag hemma i Västerås och hängde i Rålken, mös med Affe och plockade svamp.

Jag hann även med en första dejt – vi körde varianten där man blir tillsammans först och börjar dejta sen… Det har varit ganska skönt, för då var vi redan bekväma med varandra. Vi gick på bio och såg Once upon a time in Hollywood, och sen gick vi hem och lagade mat. Vi lagar mycket mat tillsammans, och har jätteroligt under tiden!

Ibland är det tufft på jobbet. Ibland får man med sig en sån här lapp hem, och då studsar man ned till tåget vill jag lova. Samma eftermiddag var jag hem till M, som hade bakat bröd och bjöd på fika. Hur mysigt?

Vi var lite husliga och gjorde paj och sylt på frukt vi fått av mamma och pappa.

I fredags hade några ur orkestern tubakväll i bussen – vi spelade tuba, lyssnade på tuba, pratade tuba och åt tubafika. Supermysigt!

Söndag blev lugnt veckans mysigaste dag, när vi gick på dejt på Skansen. De hade sin årliga höstmarknad à la 1920-tal, med höbalar och tidsenliga kostymer och allt! Djur i bur är inte riktigt min grej, men de är allt lite häftiga att se på nära håll.

Om jag ska stilla lite nyfikenhet så kan jag berätta att M är ett år äldre än mig, jätteduktig musiker (vi träffades genom orkestern, surprise surprise) och galet snäll. Vi har fruktansvärt roligt ihop, och jag känner mig så otroligt älskad just nu. Det är bra nu, livet!

/E-K