Rocka sockorna – En viktig grej om att vara olika

 

Under mellanstadiet hade min skola PRAO. Jag var hos min farfar på ABB (jättekul), och på min lillasysters dagis (också jättekul). Jag minns inte så mycket från den dagen, förutom att barnen var härliga, lunchen var äcklig och att min handledare, systerns fröken, sa något helt fantastiskt som jag aldrig kommer att glömma.

 

I slutet av dagen satt jag och hon och skulle fylla i en utvärdering som jag hade fått av skolan. Första frågan: Vad gör de på din arbetsplats? Jag skrev: “Tar hand om utvecklingsstörda barn.” Varpå dagisfröken (som var en mycket härlig och excentrisk dam) flyger upp och utbrister: “Nej, nej, nej! Vi säger ALDRIG ‘utvecklingsstörda barn’. Vi säger ‘barn med utvecklingsstörningar’ eller ‘barn med funktionshinder’. Vi sätter alltid barnet först.”

 

Då var jag nog mest förargad över att hon blev så upprörd, men vad hon sa är en av de viktigaste sakerna jag någonsin lärt mig: man sätter alltid barnet, människan, först.

 

Det är den minsta grej man kan göra för att visa respekt: byta plats på två ord. Till och med enklare än att sätta på sig olikfärgade strumpor. Och när ni ändå håller på, stryk uttryck som “CP-störd”, “jag får damp” och “dvärg” från erat ordförråd. Du behöver inte skämmas om du har använt dem hittills; bara om du fortsätter.

 

I dag rockar jag sockorna för min syster, hennes vänner och alla andra fantastiska människor i världen som är olika!

 

/E-K