Shakespeare igår, Örebro idag.
Ja, öfver denna trånga verlden går han
Som en koloss; vi stackars småfolk vandra
Emellan jettens ben och titta fram
För att utleta oss en neslig graf.
Sitt öde kan man stundom skapa sjelf;
Ej felet, Brutus, bor hos våra stjernor,
Men hos oss sjelfva, om vi duka under.
Brutus och Cæsar!
Hvad är det då uti det namnet Cæsar?
Hvi skall det höras gällare än ditt?
Skrif dem tillsammans; ditt är lika vackert;
Säg ut dem; ditt ju låter lika bra;
Väg dem; tungt är ock ditt: besvärj med dem;
Så lätt som Cæsar, manar Brutus andar. (Glädjerop).
Ha, uti hela gudaskarans namn!
Hvad äter då den Cæsar, som kan växa
Så jettehögt? O tid, du är förnedrad!
O Rom, din skatt af ädelt blod du mist?
Gafs ett århundrade se’n Pyrrhas flod,
Då blott af en din ryktbarhet berodde?
När blef det hittills sagdt, vid tal om Rom:
“Dess vida murar famna blott en man?”
Nu är det Rom likvisst och rum tillräckligt,
Om deri funnes blott en enda man.
O, du och jag hört våra fäder säga:
“Det fanns en Brutus förr, som lika gerna
Tålte att satan sjelf höll hof i Rom,
Som att en kung det gjorde.”
Ingen gör det riktigt som Shakespeare, eller hur?
Det är mycket teater i mitt liv just nu; direkt efter skolan åker teatergruppen till Örebro, där vi ska vara hela helgen på teaterfestival! Vi spelar vår pjäs Bortom upproret en gång, på lördag kväll, annars ska vi titta på andra grupper, bland dem en till som har valt Bortom upproret. Spännande!
/E-K