Skrivkompis
Han har inte ens bott här en vecka, men se så mysigt jag och George hade det när jag satt och skrev i kväll:
Han är stor… Här har han dessutom sträckt ut sig för att ligga bekvämt.
Med tanke på att han fortfarande beter sig som om man riktade en pistol mot honom när man rör sig eller låter i närheten – antingen fryser han, eller så hoppar han en decimeter bakåt – är det rätt otroligt att han låg där och chillade i nästan 25 minuter.
Pömsig George.
Med tiden kommer han nog bli supertam, och jag har en känsla av att stora delar av romanen kommer skrivas med honom i knäet. Vilket är bra, för då kan jag inte ställa mig upp och göra annat!
Stort fan. I alla fall av att tugga på anteckningsböcker.
Det typiskt förvånade hamsteransiktet.
Lite lätt intresserad…
/E-K
0