Det där med backup

Jag har nämnt tidigare att jag skriver romanen för hand. (Börjar få slut på skrivböcker, och lika slut på pengar. Hjälp.) Det har enorma fördelar för mig, eftersom jag kan göra det precis när som helst, utan att behöva sätta mig ned vid datorn, och av någon konstig anledning blir texten mycket djupare och mer innehållsrik om jag får skriva med penna och papper. De 5-6 kapitel jag redan hade skrivit på datorn innehöll ungefär lika många ord tillsammans som det första jag skrev för hand… Alla som skriver är olika, och i framtiden kommer jag kanske kunna skriva lika bra på dator som för hand. Eller inte. 

 

En av nackdelarna med skrivböcker är backup. De går inte att ladda över på min externa hårddisk eller lägga upp i molnet. De kan trilla i vattenpölar, ramla ur väskan eller glömmas i ett klassrum, och då har runt 5000 ord försvunnit. Puts väck, kommer aldrig mer tillbaka. Skulle någon stjäla lådan där jag förvarar dem (de två som är fulla och den enda autograf jag äger. Vet inte vad jag skulle vara mest ledsen över att bli av med…) eller om huset skulle brinna upp är 10 000 + ord borta, och över 50 000 ord när romanen är färdigskriven och väntar på redigering.

 

Så hur löser man det? Jag har ju inte direkt en assistent som kan skriva av orden. Kan inte heller låsa in dem i föräldrarnas bankfack, dels för att de skulle undra om jag var riktigt klok, och dels för att jag behöver dem till hands – hur ska jag kunna komma ihåg vad Sam hade på sig i början av kapitlet, eller huruvida hon redan hade sett TV-serien jag tänkt att hon skulle börja titta på? Jo, på ett eller annat sätt måste de läggas över på datorn/hårddisken/molnet. Om du inte har gissat det än – jag fotar helt enkelt av sidorna, så har jag texten både i fysisk och i digital form, om det skulle behövas.

 

Nu kan det tyckas självklart, och det här kan verka som ett mycket innehållslöst inlägg, men jag har fyra prov att plugga till, och ingen motivation att göra annat än blogga och skriva romaner… Jag är en litteraturvetare som sitter fast på naturvetenskapsprogrammet. Nåväl, snart är det november… Och vad som händer då skriver jag om när jag vill prokrastinera nästa gång!

 

/E-K