Never gonna be satisfied (med mitt ordantal)

Mina inlägg handlar mest om NaNo nu för tiden, vilket kan förklaras mycket enkelt – mitt liv handlar till största del om NaNo. Jag skriver varje ledig stund jag kommer åt, och däremellan skriver jag ännu mer. Skolan stannar ju inte upp för att jag har gett mig på att skriva en roman, och nu när det snart är jul tar jag alla jobb jag kan få. Mina händer gör ont, jag dricker kaffe dagligen.

 

Men hörni.

 

20876 ord. På tio dagar. Snart halvvägs genom ordantalet och därefter halvvägs genom månaden.

 

50 000 ord är, ur en författarsynvinkel, inte jättemycket. 50 000 ord blir en rätt kort bok. Men jag uppskattar att jag hade åtminstone en 5000 ord innan november började, och som det ser ut nu kommer jag inte vara helt färdig när jag kommer upp i 50 000 heller. Så det ska nog bli bok av den här romanen också!

 

Som den trötta människa jag blivit borde jag gå och lägga mig. Men om jag sitter uppe en timme till får jag höra de två nya låtarna från The Hamilton Mixtape, och det skulle vara ett fint avslut på den här dagen, och en fin början på nästa. Lin-Manuel Miranda har utlovat en remix av Satisfied och en låt med titeln Immigrants. Jag bara måste höra det här…

 

 

Ha det bra, hörni!

 

/E-K

 

P.S. Det hände grejer idag. Alltså GREJER. Sådana grejer som gör att man hoppar runt i sitt sovrum och skrämmer slag på sin stackars katt. Det involverar ett spektakulärt brev och att jag skickade massor av mail, som gjorde mig så nervös att jag började skaka när allihop gått iväg. Ingenting är spikat, mycket kan fortfarande hända, men hittills har det gått långt över förväntningarna. Jag återkommer… D.S.