Kaffe, skriva, konsert

Snabbuppdatering för den som, liksom jag, borde göra tusen andra grejer just nu:

 

Jag skriver mycket. Jag är uppe i över 30 500 ord. Jag dricker för mycket kaffe. Jag går och lägger mig alldeles för sent. Jag pluggar mindre än jag skulle behöva. Jag ska se Bastille på söndag. Gå och gör lite nytta, och sluta slösa tid här.

 

Längre uppdatering som jag inte alls har tid att skriva:

 

Eftersom jag är som jag är tog jag, utöver NaNo-skrivandet, på mig två jobb parallellt. Det känns dock rätt bra, eftersom jag köpte alla mina julklappar (nästan) online i år, och med frakt och allt blir det hyfsat dyrt. Det är dock ett lågt pris att betala, om man som jag avskyr att gå på stan. Dessutom hittar man ju så mycket kul på internet… Jag kanske kan visa ett par av grejerna när de har blivit utdelade – somliga är bara för underbara. Plånboken mådde ju inte bättre av att jag förhandsbokade Pokémon Sun heller, men jag har tänkt att det får bli min NaNo-belöning. (Jag är 100 % inställd på att klara 50 000 ord.) Det borde komma den 23:e, frågan är bara om jag håller ut i en vecka utan att provspela lite… Låt oss gissa på nej.

 

Gårdagens word count var 30 539 ord, och jag har ännu inte räknat dagens, som borde närma sig åtminstone 1800. Det sker dock inte smärtfritt – jag kan dricka två eller tre koppar kaffe på rad, efter åtta på kvällen. Och sedan sitta uppe och skriva till midnatt. Dagarna går ju liksom åt till skola, jobb och det allra nödvändigaste plugget, och jag vill verkligen hålla mitt över-1700-ord-per-dag-streak.

 

Men! På fredag åker jag till Stockholm för att sitta barnvakt åt mina småkusiner, som fortfarande är så pass små att jag borde kunna få dem i säng tillräckligt tidigt för att få sitta ensam i världens finaste lägenhet och skriva några timmar. Jag bor sedan över två nätter, för på söndagen är det konsert med Bastille i Annexet! Är så taggad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Till Stockholm förslagsvis… Hoppas på en minst lika bra kväll som när Twenty One Pilots spelade! Det innebär att jag har en hel lördag i Stockholm, som jag ska försöka ägna åt att göra färdigt det sista jobbet och plugga in lite av det jag har bortprioriterat under de senaste veckorna.

 

Slutligen ska jag väl säga något om vad jag skriver – när ni nu får stå ut med alla mina word counts är det väl inte mer än rätt att ni vet lite mer. Det är något av en ungdomsroman, men främst för att den handlar om två ungdomar; innehåller rör alla åldrar. Jag har nämnt att huvudpersonen heter Sam, den andra huvudpersonen heter Alana, och mina huvudteman är död, ensamhet och kärlek. Låter det klyschigt? Jag tror inte att den är klyschig. Om ni bläddrar ned en bit ser ni att Bry (vars debutalbum är ute nu! Bör lyssnas igenom omgående, det är jättefint!) signerade min skrivbok efter TOP-konserten. Han undrade vad den skulle handla om, och när jag sa någonting i stil med det ovan såg han chockad ut och sa “Oh my, that’s dark!”. Det är den faktiskt inte, det är väldigt mycket lycka och fina stunder… Eller som jag sa då: “Oh no, it’s quite cheery, actually!” Ni vet hur hjärnan fungerar i sådana stunder – inte alls.