Dan Smith har min mössa

I sinom tid (när jag har fått sova) ska jag göra ett rejält inlägg om konserten med Bastille i går. Men jag måste berätta om en grej som hände, för det var en höjdpunkt i mitt korta liv.

Så.

Lite kontext – jag hamnade längst fram, vid staketet. Det var en helt annan stämning än vid Twenty One Pilots’ spelning i samma arena; folk började inte köa förrän sent på eftermiddagen, och väl där inne var alla så respektfulla, och jag kände inget obehagligt tryck. Alla var så glada över att vara där och få se dem live, och att stå längst fram var inte alls obehagligt.

Inför konserten hade jag stickat en mössa. Det gjorde jag inför TOP också, det känns lite kul att ha något som passar in i sammanhanget. Så här såg min Bastille-mössa ut:

Som en av säkerhetsvakterna påpekade när vi stod och väntade på förbandet, så är “toppluva” inte världens bästa idé i varma, trånga konsertlokaler. Men jag hade den ändå med mig in, eftersom jag tänkte använda den som “skylt”, bara en stickad sådan. Visa lite uppskattning och så.

När en bra bit av konserten (som var något av det bästa jag sett, men mer om det senare) hade gått, var det någon som kastade upp en liten mjukispingvin på scenen. Dan Smith, bandets sångare och låtskrivare, verkade tycka det var kul, och en tanke slog mig – jag kan ju kasta upp mössan! De körde en låt, och när folk slutat skrika och Dan skulle hålla mellansnack så kastade jag upp den på scenen. Fånigt? Ja. Hindrade det mig? NEJ.

Sedan hände följande. Dan såg mössan, hoppade ned från sitt podium och plockade upp den.

Han (parafras): Oh, a hat! Who knitted this?
Jag: I did! I did!
Han: Do you want it back?
Jag: No, keep it! Keep it! Thank you! Thank you! (Jag var lite känslosam här. Ingen skam.)
Han: Oh, thank you!

(Jag har fått berättat för mig i efterhand att han skämtade och sa “Did you try ‘n’ hit me? någon gång under händelsen, men det minns jag inte. Jag var lite skakis. Han var i alla fall väldigt snäll!)

Mer korrekt parafras efter att jag har fått en video på händelsen (se inlägg 28/11-16).

Han: Thanks for knitting this! Who knitted it?
Jag: I did! I did!
Han: That’s awesome! Do you want it back? Or did you just try and hit me?
Jag: No, no, keep it! It’s yours, thanks! Thanks!
Han: Oh, thanks! (Han säger någonting mer här, men jag hör inte vad. Kanske “awesome”? Minns dock tydligt att han sa tack.)

Så, ja, det var det. Jag pratade med Dan Smith, sångare och låtskrivare i Bastille, och nu har han en mössa jag har stickat. Med Bastilles triangel på.

Vi hörs senare, nu ska jag gå och dö lite till av lycka.