Evan

5 december, 2016 Av av Emma-Karin Rehnman
 
Om du scrollade vidare utan att se filmen, gå tillbaka och gör det. Den ligger där av en anledning. 
 
Det bara skar till i hela själen när jag alldeles nyss tittade på den här. Skräck, sorg, panik. Lite skam. Jag hade ju också missat. Själv tycker jag att jag är väldigt uppmärksam, ser sådant som andra verkar lägga märket till först lite senare, men jag såg verkligen inte. 
 
Skjutningen vid Sandy Hook berörde mig illa. Jag var fortfarande väldigt ung då, men tillräckligt gammal för att förstå att det här var unga sinnen som aldrig mer skulle få ha en födelsedag, aldrig gå på sommarlov, aldrig få ta studenten eller hitta ett jobb. Små kroppar som skulle kallna och bli stela, utan att någon höll om dem igen. Jag grät för dem då, och när jag skrev min senaste tidningstext läste jag om händelsen igen, och grät.
 
Det går att förebygga. Vi är inte dömda till att se våra barn avrättade. www.sandyhookpromise.org  
 
/E-K
 
 
0