Om renskrivning och Linköping

Snart är hela skrivbok nummer två renskriven. Trots att jag själv skrivit allt som står på de här raderna kan jag fortfarande bli förvånad – är inte det rätt fantastiskt?

 

Jag skrev förut om att jag började känna för att dela med mig av romanen, och så smått har jag börjat göra just det. Helgen tillbringade jag med några nära vänner i Linköping, dit två av dem har flyttat för att studera, och de fick höra första sidan av kapitel ett – och de gillade den! Sam kändes tydligen relaterbar, och det kan jag hålla med om, då hon i inledningen lever ett liv av Netflix och snabbmakaroner.

 

Ett större steg tog jag idag, efter att ha blivit inbjuden till ett publikgenomdrag av Robin in the Hood, en nytolkning av legenden om Robin Hood som sätts upp från och med lördag på Västmanlands teater. Riktigt, riktigt, bra pjäs – om ni är i krokarna bör ni ta er tid att se den. Dessutom är mina underbara vänner från Teaterlinjen med och är supercoola på scen som Robins gäng, och därav min inbjudan. Traditionen trogen fick de lite repetitions/premiärgodis, och dessutom skickade jag med en utskrift av hela första kapitlet – de måste ju få se att jag gör något av min tid nu när jag inte tillbringar den tillsammans med dem!

 

Bara på tal om scenkonst var jag med familjen och såg Speleman på taket på Uppsala stadsteater i söndags. En underbar musikal, som jag tycker att de hade fått till riktigt bra.