Tjurig författare rapporterar

Efter en dag av total romanhärdsmälta (den suger, varför har jag inte hittat några stora grejer att ändra på än, jag är usel på att skriva) fick jag ordning på mig själv och renskrev resten av kapitel tre. Det blev med sina 7212 ord kortare än både kapitel ett och kapitel två, vilket jag inte var helt beredd på. Men å andra sidan är det rätt bra!

 

Om ni tittar här till vänster (åtminstone på dator, vet inte hur det ut på mobiltelefoner) så kan ni se att jag har “hackat mig in” i HTML-koden och skapat någon slags widget för hur ordantalet ser ut i skrivande stund. Kul för mig att få uppdatera, om inte annat!

 

Jag undrar om det är något som håller på att jäklas med mina hormonnivåer, för större delen av dagen har jag gått runt och deppat för att ingen har talat om för mig hur bra boken är. Vilket ju är lite svårt att få höra om man inte har lämnat ut den till någon. Jo, jag har ju gett första kapitlet till Teaterlinjen, men det var mest på skoj, och de har fullt upp med att vara ascoola på scen. (Visst sa jag att ni skulle gå och se Robin in the Hood? Gör det.) Och så läste jag ju faktiskt en sida högt för några vänner när vi var i Linköping förra helgen, och de gillade den.

 

 

Jag skyller mitt surande på ankommande mens, att skolan börjar i morgon eller på att jag inte har tränat i helgen eftersom jag vill låta konsekvenserna av mitt handstående läka först. Om man inte går utanför huset på en hel dag är det lätt att bli lite sur…

 

God natt!

 

/E-K