Där saker händer
Mycket fin respons på senaste inlägget, jag tackar, bockar, och hoppas att ni fick se någonting nytt genom den texten.
Stilla veckan är över, och vi går nu in i påskveckan. Det lärde jag mig i dag; veckan innan påskhelgen heter stilla veckan, och påskveckan är den som kommer efter. I många kulturer börjar veckan med en söndag, så jag antar att det är logiskt att kalla veckan som inleds med påskdagen för påskveckan.
Påskhelgen är alltid en höjdpunkt på året för mig, med släktingar, god mat och påskägg. Så har det alltid varit, och kommer väl vara… I ett år till. Minst. Jag vet inte var jag är om två år – just nu lutar jag mot självförsörjande bonde någonstans på Nya Zealand, men det kan ju också bli världskänd pjäsförfattare i New York, man vet ju aldrig…
Jag hörde av en amerikansk vän som jag inte pratat med på mycket länge i dag, och hon fick för första gången höra talas om ADIS. Av förklarliga skäl kan hon inte läsa utkastet, så jag skrev att hon får läsa den när den blir en internationell bästsäljare eller när Sverige tar över världen och alla tvingas lära sig svenska – båda är ungefär lika troliga. Det är väl lite samma med mina framtidsplaner, antagligen flyttar jag till Sundbyberg och läser på folkis. Eller något i den stilen.
Påsk, i alla fall! Det blev en riktigt fin helg, trots att snön kom tillbaka… Här följer lite bilder, och den som vill ha en snabb uppdatering om mitt liv just nu kan fortsätta läsa efter dem.
Vi dekorerade ägg hemma; lägg särskilt märket till ägget längst till höger på nedersta bilden, för på det lyckades jag skriva “Byxor”.
Långfredagsmiddagen hos farmor och farfar avslutades med den pavlova som jag traditionsenligt brukar få dekorera. Jordgubbarna kan inte börja växa snart nog…
Påsklunch på påskafton. Det var precis lika gott som det ser ut!
Farfar gjorde glass till efterrätt, och den gröna smaken blev en gissningslek. Jag fick det rätt, och lärde mig att glass på gröna ärtor inte alls blir speciellt dumt.
Och en liten påsklilja som jag införskaffade under helgen. Nu fotade jag inget från påskäggsjakten hemma, men jag har fått två ägg i år – först det som påskharen gömt på tomten, och sedan ett när jag var på ica för att köpa blommor. De hade påskäggsjakt i butiken, och jag hävdar bestämt att äggletning är ett nöje för alla åldrar. Dessutom krävdes det bara en snabb sväng förbi blöjhyllan, så hade jag fått ägg nummer två…
Och hur avslutar man sedan en påskhelg, om inte med brunch på påskdagen? Nu dröjer det väl till jul innan jag får vara med och laga så här mycket mat igen – lite synd, för det är roligt!
Men det kan inte vara lycka precis hela tiden… Hemkommen från brunchen hittade jag detta; Cassie hade fått tag i ett av våra dekorerade ägg. Men, men – skura golv är också en viktig erfarenhet!
Om livet i övrigt, då. Jag renskriver så mycket jag hinner; från och med nu har jag som ambition att komma upp i minst 1000 ord om dagen från och med nu, så låt oss hoppas på det. Samtidigt börjar en högst intensiv period nu, och jag tänker hela tiden i nästa stora grej som händer. Först är det prov på The Great Gatsby, sen poetry slam (vad har jag gett mig in på?), sen en biologirapport där jag har fasligt mycket material att sammanställa först. Sen kemiprov, sen Litteralund, sen kursprov i fysik innan konsertbesök på kvällen, sen RUM (tre konserter – dags att börja skissa konferenciermaterial snarast…), sen Norge i tre dagar med Frälsningsarméns musikkår för 17:e maj (lång historia), sedan biologi”prov”, sedan vårkonsert med Ansgar och musikalkonsert på Växhuset (där handlar det mer om att sålla i materialet än att skriva det, och SEN är det helt tomt i kalendern.
Jag älskar det.
/E-K
0