21:a juli – Hur det funkar hos den som ser till att allt funkar
Vilken tur har inte jag, som har fått upptäcka det här stället?
(Varning: nästan alla bilder jag tog i dag blev väldigt stora, och jag har därför kört dem genom ett redigeringsprogram för att förminska dem. Då blev de i stället väldigt små, så den som läser på en dator kan uppleva att de är av dålig kvalitet. Eventuellt byter jag ut dem när jag har tillgång till en dator.)
Min sista arbetsdag blev även en lång sådan, och väldigt, väldigt rolig. Men inte så lång att jag inte hann med en promenad på förmiddagen!
Tittade förbi 10 Downing Street…
Tog en sväng förbi St James park, där man inte bara hittar det här söta lilla huset med tillhörande trädgård…
Utan även blommor…
Och ett otroligt rikt fågelliv!
Jag passerade återigen Buckingham Palace, och valde återigen att inte stanna för vaktbytet. Det är knappt man ser något för allt folk ändå!
Alldeles i närheten finns det här monumentet, som jag tror är skänkt av Kanada (eller rest av engelsmännen till Kanadas ära).
Jag köpte lunch (mer chips! Yay!) och åt den sittandes i Hyde Park.
Hyde Park är ett häftigt ställe, med många monument och öppna ytor – och så Speakers’ corner, så klart. Väldigt tyst där i dag, dock!
Strax utanför parken finns detta monument, över djur i krig. Under texten “animals in war” står det inhugget “they had no choice”.
The Marble Arch var också häftig att se, men nu började det bli dags att bege sig mot teatern.
Ett par roliga butiker hittade jag på vägen dit…
Och sen var det dags för jobb! Här ser ni mina ben i box officen, där de säljer biljetter och allt i den stilen. Det var förvånansvärt roligt att vara där, mest för att jag återigen inte bara fick titta på, utan göra precis vad de andra gjorde.
Det har de varit väldigt duktiga på här – jag har aldrig bara tittat på, utan alltid varit delaktig i arbetet. Riktigt häftigt, både när det gäller att flytta rekvisita och sälja biljetter.
Efter en grundlig genomgång av deras stora datorsystem fick jag se hur de säljer biljetter, och sortera morgondagens biljetter i bokstavsordning efter kundernas efternamn.
Den sorteringen är ett väldigt viktigt moment för att det ska gå att klara av den mest händelserika delen av tillvaron i box office – från ca 1,5 timme innan föreställning, när alla kommer och ska hämta ut sina biljetter. Då gällde det av vara snabb med fötter, huvud och engelskan – fråga efter efternamn (vilket är förvånansvärt svårt, folk heter de konstigaste saker), hitta rätt biljetter i lådan, lämna över. Somliga biljetter måste signeras av kunden, somliga hämtar ut för en annan kväll, och så vidare.
Från klockan sex var det alleman på däck, en vid varje lucka. Men klockan sju, en halvtimme innan föreställningsstart, övergav jag min post och försvann ner genom sceningången…
Tillbaka till personalrummet! Här hann jag få i mig en smörgås, innan det var dags att bege sig upp bakom scenen till det som kallas för “book”.
Den som innehar den rollen sitter i ett hörn bakom kulisserna, utrustad med massor av skärmar och radiokontakt med alla stationer – ljus, ljud, dirigent, stagemanager, front of house etc. De ser scenen framifrån, uppifrån, bakifrån, underifrån, i infrarött ljus och lite till. I princip är det den här personen som sköter hela föreställningen.
Och jag berättade ju i förrgår att det är så här alla vet när de ska göra vad, men hur vet då personen vid book när allt ska göras? Jo, därav arbetstiteln – de sitter med manuset framför sig, och där finns alla cuer inskrivna.
Förvånansvärt mycket sköts via noter, så att cuerna ropas ut på bestämda slag. Annat går på ord i replikerna, och i somliga fall på vad skådespelarna gör på scenen. Den som sköter book är centralpunkten för all kommunikation, och tar emot rapporter om folk som blivit skadade, rekvisita som behöver fixas eller saker som ser felaktiga ut.
Killen som skötte book i kväll var väldigt trevlig, och väldigt rutinerad – det var hans 477:e föreställning. Det innebar att han hade en hel del tid till att prata med mig, om sitt jobb och om saker i allmänhet. Själv tyckte han nog att hans jobb var rätt tråkigt, men jag tycker att det var jättehäftigt.
En hel del folk stannade till för att prata med honom under lugnare stunder, och i kväll även med mig. Bland annat satt jag och småpratade med Jade Ewen, som spelar Jasmine, medan killen som skötte book jobbade. Hon var jättegullig, och jag måste säga att det är en speciell känsla att sitta i kulisserna på en West End-scen och prata med en karaktär från ens barndom.
Det som var en häftig inblick i hur en så stor produktion fungerar var även en sista chans att se föreställningen. Det var fjärde gången, och jag har inte tröttnat, inte alls. Efter 477 gånger kan jag förstå att det blir långtråkigt, men jag njöt in i det sista. Aladdin är helt magisk, tro mig – jag har sett hur allt funkar, och den är magisk.
Lycklig och med ett trepack smörgås vandrade jag hemåt. (Dessutom med en högt uppsatt chefs visitkort i plånboken, som jag fick när jag frågade hur jag kunde söka ett jobb där…)
Mitt jobb den här veckan är det häftigaste jag har gjort – jag har funderat på att jobba med teaterteknik förut, men nu är jag helt såld.
Alla här har varit så trevliga och entusiastiska, och jag önskar att alla teaterbarn med stora drömmar kan få göra vad jag har gjort och komma alldeles tätt inpå den drömmen.
Nu har jag nästan tre hela dagar kvar i England, och jag tänker inte ligga på latsidan – i morgon bitti stundar en spännande utflykt till en plats utanför London! (Och så lite mer teater, så klart, i sinom tid.)
/E-K
P.S. Om någon undrar varför jag knappt lagt upp några bilder från föreställningen/kulisserna/backstage så finns det en väldigt bra anledning till det, utöver att jag har varit för upptagen med att jobba. Allting som ingår i föreställningen är copyright-skyddat – rekvisita, ridåer, kostymer, allt. Det är en av de främsta anledningarna till att publiken inte får fota, oavsett när i showen eller om man har blixten avslagen. (Egentligen får man inte ens ta en selfie i salongen med en stängd ridå i bakgrunden, men där är det för många för front of house-personalen att säga till.) D.S.
0