24:e juli – Tillfälligt farväl
Tiden har runnit ut – det blev slutligen dags att lämna vandrarhemmet, teatrarna, staden.
Ett inte allt för tårdrypande farväl till vandrarhemmet – det var ingen dålig plats att bo på, men det ska bli skönt att bo någonstans där det finns lyse, utrymme och temperaturvred i samma duschrum, inte utspritt på tre olika.
Hej då till mina grannar London Eye och parliamentet…
Och en kort paus på samma ställe som jag åt lunch (vid fyra på eftermiddagen) samma dag som jag kom. Det känns som väldigt längesedan, nu.
På vägen mot mitt sista utflyktsmål passerade jag återigen St James’ Park, och dess rika fågelliv – och den här gången fick jag se pelikanerna!
Men jag var tvungen att stanna ibland – det blir betydligt jobbigare med både en resväska och en ryggsäck att dra på.
Hittat i Green Park. Inga inneboende för tillfället, men gulligt ändå!
Kön till mitt mål var tämligen lång…
Men det var det värt! Natural Museum of History var det sista stället på min mentala lista över platser jag ville besöka i London, och dit kom jag också.
En månsten och en fossilplatta.
Hit var vi sist jag var i London, och rulltrappefärden in i det här klotet är en av sakerna jag minns från då.
Den och jordbävningssimulatorn! När jag var liten tyckte jag att det var en mesig jordbävning, nu tyckte jag nog att det var lite obehagligt… Men så har jag ju sett vad jordbävningar kan orsaka ett par gånger sedan dess.
En struts och några fossil…
Men den här var nog häftigast av allt – ett blåvalsskelett upphängt i taket i en enorm sal.
Hör och häpna – en riktig måltid!
Det varade inte så länge dock. Efter museumet begav jag mig till en matbutik för att köpa flygsnacks och en sista meal deal till middag.
Tunnelbanan mot Heathrow.
Häftigt golv!
Avnjöt min sista meal deal (på ett tag) i en av Heathrows stora salar.
Det här var det första jag såg efter att ha gått igenom säkerhetskontrollen – om jag letar i mina lådor hemma skulle jag hitta en röd plastgiraff som kommer härifrån. Kul att se att det fanns kvar!
Flyget blev försenat med nästan en timme, men det kändes okej – det var i princip den största katastrof som inträffat under mina nästan elva dagar i London, och då får man vara väldigt nöjd.
Tillbaka på svensk mark – på grund av förseningen totalmissade jag min flygbuss, men mamma och ena systern ryckte in och skjutsade hem mig.
Jag tror det har framgått rätt tydligt att jag har haft det så bra som en teatertokig tonåring någonsin kan ha det. Det är svårt att tänka sig en resa som kunde ha blivit mer lyckad, och jag kommer leva mycket länge på minnena från de här dagarna.
Tack till dig som har följt mina äventyr i London – snart är det dags att boka nästa flyg dit.
Ha det bra!
/E-K
0