7:e, 8:e, 9:e september – Ballongen, i all dess härlighet
Här ska ni höra – jag har jobbat tre dagar i sträck med saker där jag måste använda både hjärna och kropp. Inget mer stirrande på en datorskärm för skräparvoden! (Åtminstone inte än på ett tag.)
Torsdag – stirrade i och för sig på en datorskärm rätt länge – det här är förarbetet till mitt gymnasiearbete, som ska handla om ljusföroreningar. Men kvällen tillbringade jag med att bära och bygga gradänger åt en kör i Västerås .
Fredag – Luftballong hela kvällen. Vi syr, äter pizza, räknar ut att vi har använt 20 000 meter tråd och förundras över faktumet att sista bilden här ovan är marginalen för att tyget skulle räcka till hela ballongen – då snackar vi alltså 1100 kvadratmeter tyg.
I dag var det slutligen, äntligen dags att blåsa upp ballongen och ge sig in i den! Det är svårt att beskriva känslan av att stå där, men ballongens registreringsnummer är SE-ZEN, och det skapades ett otroligt lugn där inne. Vi har varit ett väldigt pratsamt gäng, och dagligen skrattat så att magknipet slagit till, men inne i ballongen räckte det stundom med tystnad.
Så här reagerade yours truly på att stå inne i en luftballong…
Och så här reagerade föreställningens regissör, som la sig ned för att försöka ta in ballongen. Den är så extrem, i både storlek och form och färg, men det lät som om de som arbetar med föreställningen är riktigt nöjda.
I förgrunden den konsulterande ballongexperten (vars goda råd och flera decenniers erfarenhet vi ständigt ignorerade – förlåt, Peter) och bakom honom regissören. Producenten, som varit högst ansvarig för ballongbygget, ser ni hålla upp ingången till ballongen några bilder upp.
Vi höll tårtkalas inne i ballongen, och signerade insidan med våra namn.
Här är nämnda producent på ballongen, som inte ens nått en fjärdedel av sin fulla volym…
Men inte var vi färdiga för att tårtkalaset tog slut! De bökigaste sömmarna var kvar, och tre av oss tog oss tappert an dem.
Cirka klockan 14:30 satte vi oss med ett monstrum till symaskin, som syr genom alla material, åt alla håll, men ruskigt långsamt.
17:30 bröt vi för mat, och hade då tagit oss igenom 14/24 sömmar som krävdes för att toppen, vad som kallas för parachuten, ska vara tillförsluten.
Långt om länge var toppsömmarna sydda, och vi jublade innan vi gav oss på de evighetslånga sömmarna vi ännu hade kvar.
Vid 01 hittade ballongteknikern en mus som han döpte till Mustafa. Han gjorde även ett tappert försök att mata den med sallad.
Vid 02 satte vi oss och fikade.
03:43 var ballongen färdig.
Strax efter 04 slog ballongabstinensen till. Det här är ett av de roligaste, galnaste, mest omöjliga projekt jag givit mig in på. Jag har lärt mig så galet mycket om ballonger, flygningar och hopp från absurda höjder. Jag har hört så många roliga historier från flygningar och resor över hela världen – bland annat en ballongpilot som instruerade Dubais prostituerade om hur de skulle mata Dubais hemlösa katter varje kväll, och om hur ett cirkuskompani hittade ett tandläkarverktyg i sin luftballong. Dessutom har jag fått höra den mest otroliga berättelse jag någonsin hört, och jag hoppas så att jag kan berätta den för världen någon dag.
/E-K
0