22:a och 23:e november – De sista skälvande stegen
Merparten av de senaste två dygnen har jag tillbringat med att försöka komma på vad jag vill skriva i mitt följebrev till förlagen.
Någonstans längs vägen försökte Eskil få mig att äta några bitar blodapelsin. Inte riktigt ett fan, faktiskt.
Den här sortens arbete gör man helst i en av de tjocktröjor man köpte i Linköping i helgen – jag köpte två hoodies på Monkis utförsäljning, som jag har bestämt mig för att bo i under vintermånaderna. Någon sa att jag ser ut som en trött, fokuserad Snusmumrik. Livsmål uppnått.
Och så, i dag, torsdagen den 23:e november, kom den slutligen iväg. Just nu ligger den i tretton olika förlags mailboxar och väntar. Kanske ska jag posta den per snigelpost till några andra förlag – annars är det här ändhållplatsen tills vidare. Från och med nu, för första gången sedan augusti 2016, har jag inte den här romanen att pyssla med längre.
Nu väntar vi in refuseringarna i februari/mars, sedan trycker jag upp några exemplar via någon självpubliceringssajt och delar ut till alla vänner och bekanta som har stått ut med mitt konstanta tjat, gnäll och beklagande över denna bok. Hurra!
I morgon fortsätter jag skissa på roman nummer 2. Jag tror vi ger den arbetstiteln… Atlas.
/E-K
(Nej, jag ska inte skriva en kartbok.)
0