Lång väg, lång helg
Det är en lång väg hem i kväll… Tågstörningar i Bålsta, så nu sitter jag på en ersättningsbuss som ska försöka ta sig in till Stockholm trots trafikolyckor och långa köer. Men en krånglig hemresa gör inte så mycket när man har haft en jätterolig helg!
Jag tjuvstartade helgen redan vid lunch i fredags – SVT hade halvdag (om arbetsuppgifterna tillät, och det gjorde de), och jag och Eskil skulle mötas på stan för lunch. Jag var lite tidig, och tog en sväng till Adlibris Outlet. Den här skrivboken bara skrek mitt namn, så den fick följa med hem.
Sväng på stan med Eskil – ett av mina smeknamn på honom (ni singlar som tänker att ni aldrig skulle vara sappy – glöm det) är Essie, så vi hade roligt åt nagellackskalendern. (Mogna vuxna som vi är.)
Anledningen till att vi åkte till Västerås – middag på Agrill för att fira att farfar fyllt 70! Vi var på samma ställe förra året för att fira farmor, men då var jag snorförkyld… Trevligt att kunna smaka maten också! Särskilt mozzarella-förrätten var väldigt god. Och så särdeles trevligt sällskap också – förutom farföräldrarna och familjen kom även min farbror med familj upp från Linköping.
Vi matchade med likadana hårspännen! Eskils slipsknut imponerar alltid, men det är den enda han kan…
En god natts sömn hos Eskils föräldrar (särskilt eftersom jag sov vidare medan han gick upp för att göra sig i ordning – stackarn åkte tillbaka till Stockholm för att jobba) vandrade jag hem till farmor och farfar för att laga och äta denna, i mitt tycke, magnifika brunch. I den här släkten tar vi vår brunch på största allvar.
Och så kaffe och friterade oreo-pannkakor som avslut. Slå det, ni!
Nu är det ju (redan) november – jag deltar inte i NaNoWriMo i år, utan kör min egen variant för att få till lite produktivitet och försöker skriva ett avsnitt om dagen. (I sin nuvarande form är Atlas indelad i korta avsnitt om några hundra ord vardera.) Dock har jag åkt på någon udda åkomma där jag är lite trött och sliten och har någon form av vertigo… Kan vara separata symptom, eller något litet efterskvalp efter tre hektiska år där jag kanske inte tog hand om mig själv så väl som jag borde ha gjort. Tur att pappa kan rycka in och ta över skrivandet!
Och så här kan det gå om man inte aktar sig… Jag tillbringade söndagsmorgonen med elektroder och mätinstrument lite överallt – dock inte som patient, utan som ett bidrag till vetenskapen. Jag deltog som testperson i ett led av en stor (och i forskarkretsar välkänd) undersökning som följer en grupp ungdomar under 20 år. Jag har fyllt i några enkäter och lämnat salivprov, och i dag fick jag även göra tester på plats. Bland annat handlade det om spelande om pengar, där bonus på arvodet stod på spel i testerna. Jag visade mig ha en dold talang för spel om pengar, och kammade hem full pott i alla spelen! Så nu har jag en halv veckolön i presentkort att spendera…
Jag hann med en liten spelning i Enköping också, men där uteblev fotograferingen, så jag avslutar med tre bilder som Eskil skickade till mig under kvällen.
Var en peli-kan, inte en peli-kan-inte!
/E-K