Lucka #8 – Ett vägskäl jag är rädd för
(Det här är en del i Johanna Kajsons julkalender)
Under mitt knappt tjugo år långa liv har jag hunnit vara rädd för många saker. Spindlar, döda fåglar, mörker, miljöförstöring, döden, att livet egentligen är meningslöst… Jag skulle dock vilja påstå att jag inte är lika rädd i dag som jag var för fem eller tio år sedan.
Vad gäller ett framtida vägskäl som jag är rädd för, så löste sig ett av mina största val i början av november när jag hittade den utbildning jag vill gå – litterär gestaltning i Göteborg. Men bara för att jag har valt utbildning betyder det ju inte att alla val är gjorda…
Ett val som närmar sig, och som jag tar mig an med skräckblandad förtjusning, det är vad jag egentligen ska ägna det här långa (eller korta? Eller långa? Beror på hur man ser på det) livet som ligger framför mig åt. Jag ska inte säga att jag är direkt rädd för det valet, men jag har stor respekt för det.
Just nu är jag på en plats i livet där otroligt många dörrar står öppna. Förr eller senare kommer jag vara tvungen att börja stänga dem, en efter en, och välja en väg att följa. Självklart kommer jag kunna ägna mig åt mer än en sak, men jag tänker ändå att jag vill hitta någonting som jag är riktigt duktig på, en huvudsak att ägna mig åt.
Någonstans vill jag hitta en balans mellan högt och lågt. Om jag ägnar hela livet åt att skriva nischade romaner och gå ut med hunden kanske jag kommer känna att jag kunde gjort mer för mänskligheten. Om jag ger mig in i forskningsvärlden kommer jag kanske leva med en gnagande känsla av att något fattas, eller att jag valt ett för smalt forskningsspår som ändå inte kommer någon till nytta. Kanske borde jag bli någon slags Rosling-typ som åker världen runt och undervisar och föreläser, för det känns viktigt, men kanske blir jag bara lyckligast av att jobba som förläggare, bo i Mellansverige och åka på semester en gång om året.
I slutändan kommer jag bara ha levt ett liv, och undan för undan, resten av livet behöver jag välja vad jag ska ägna det åt. Vilket härligt problem att ha, ändå!
Vi avslutar med ett fint citat av allas vår Astrid Lindgren:
Vad som inte är livets mening det vet jag. Att samla pengar och prylar och grejer att leva kändisliv och fina upp sig på damtidningarnas kändissidor, att vara så rädd för ensamhet och tystnad att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter: Vad gör jag med min korta stund på jorden?
/E-K