Årskrönika 2018 – del #2

Årskrönika 2018 – del #2

31 december, 2018 0 av Emma-Karin Rehnman

Det här inlägget är tidsinställt – ni kan vara så säkra på att jag njuter till fullo av London, och inte sitter på hotellrummet och bloggar.

Nu har det blivit dags för andra delen av årskrönikan, där jag sammanfattar mitt år i ord och bild. Om ni missade första delen, där jag gick igenom de mål jag satte upp åt mig i början av året, hittar ni den här

Varsågoda – mitt 2018.

En av de första sakerna jag gjorde i år var att se Fall Out Boy, ett av mina absoluta favoritband. Det var precis lika fantastiskt som jag trodde att det skulle vara, och jag har tröjan på mig minst ett par gånger i månaden. 

Det här var definitivt en av årets mest oväntade händelser – när jag blev uppringd av en representant för Carlsbrödraförbundet och fick veta att jag blivit tilldelad ett stipendium på 10 000 kronor, och att jag skulle få spela tuba för 70 distingerade herrar i frack. Sådant gör man nog inte så många gånger i livet, särskilt inte om man bara är amatörmusiker. 

Jag gjorde karriär på hemtjänsten under vintern och våren, och kom fram till att även om det är ett av Sveriges viktigaste jobb, så är det inte ett jobb för mig. Men jag fick i alla fall en väldigt viktig inblick i en del av livet som man nog gärna blundar för annars. Och så fick jag testa på att jobba 9 timmar i tretton minusgrader och tolv sekundmeters vind!

Första alla hjärtans dag med Eskil, och jag fick den perfekta presenten. Jag ska nog önska mig samma sak nästa gång…

Mitt sista sportlov där i mars – jag var på arbetsintervju på Väddö gårdsmejeri, och så gjorde vi en Stockholmsutflykt. Föga anade jag att det var staden jag skulle bosätta mig i, fem månader senare…

Ännu en grym konsert – The Script för andra gången. Jag råkade hamna längst fram i mitten, och hade precis fått en ny mobil med jättebra kamera… Det var en lycklig kväll, vill jag lova.

Jag vet inte om det märktes på bloggen, men det här var en sak jag verkligen la jättemycket tid på under vintern och våren – mitt gymnasiearbete. Det lönade sig dock i slutänden, vilket vi snart ska få se.

Eskils slagsmål mot avokadon, som slutade med ett besök på akuten, är definitivt en av årets mest minnesvärda händelser. Han kommer få höra om det under resten av livet, ju. 

Påskjakt hemma och firande med släkten – en återkommande höjdpunkt varje år.

Jag skrev i del ett av krönikan att jag fikade mig igenom våren. Här är ett litet kollage av de fikabilder jag tog under mars…

Vi gjorde en helt fantastisk resa till Amsterdam med Eskils familj – vi åt så mycket god mat, såg så många vackra saker och hade så roligt… Dit vill jag åka igen!

Jag och Eskil skötte tekniken åt bästa Teaterlinjen på Västerås kulturskola. Det är balsam för själen att få stiga in i en blackbox när man är stressad, vill jag lova.

En av många dejter jag och Eskil var på under året – den här bilden på oss är en av de jag gillar bäst. Det var även den som Eskil målade en tavla av och gav till mig i studentpresent!

Jag och pappa åkte till Lund för att jag för sista gången var nominerad till deras novelltävling. Mysigt som alltid!

Imagine Dragons i Globen… Det var riktigt, riktigt coolt. 

Min lillasyster konfirmerades i maj, och det var en sådan vacker dag. 

Jag gjorde karriär i radio – det klippet finns fortfarande att lyssna på, om man vill höra mig spela lite halvkass tuba alldeles för tidigt på morgonen… Halva Västerås tycktes ha hört mig, dock. 

Det blev en hel del grejer som jag gjorde för sista gången där under maj – sista gången som konferencier för MusikRUM, och sista uppspelningen på kulturskolan, exempelvis.

Allt roligt vi gjorde inför studenten de där sista veckorna… Det gick så snabbt, så snabbt.

Mösspåtagningen och en sjukt mysig stugövernattning med klassen.

Det var några jätteroliga dagar där i början av juni som jag tyvärr inte hann blogga om – bland annat när jag var konferencier för Västerås Stads nationaldagsfirande med 12 000 i publiken, och när vi dekorerade flaket. 

Studentdagen – helt utan överdrift en av de bästa dagar jag någonsin varit med om. Ni kan ju se på bilderna att jag bara log mig igenom hela dagen – från champagnefrukosten tidigt på morgonen till skolavslutningen där jag fick ta emot dubbla stipendier, till utspringet och att få träffa alla på skolgården, till den helt fantastiska mottagningen hemma i vår somriga trädgård, till hotellrummet jag och Eskil bokat. En dag som bara blev perfekt på alla sätt, och som jag fick fira med fantastiskt många fina människor. 

Livet gjorde en tvärt inbromsning, och jag påbörjade en sommar där jag bodde i en liten stuga vid sjön ute på landet och jobbade som cafébiträde.

Jag fick anställningen som praktikant på SVT, och återigen bara löste sig allting. Som det brukar göra. 

Jag fyllde 19 år och hade en jättemysig födelsedag, med efterföljande sammankomst med vänner och Eskil.

Vi var och tittade på två olika lägenheter i Stockholm, och bestämde oss för den vi bor i nu. Och firade med sushi på en närbelägen restaurang, som vi inte har varit på sedan dess… Inte för att det var något fel på sushin, det har bara inte blivit av.

En sådan där dag jag tror att jag aldrig kommer glömma – när vi hade olidligt varmt i caféet och jag fick med mig smörgås och glass som annars skulle ha slängts hem till hela släkten. Att ha glassparty i stugan nere vid sjön en sommarkväll, där alla fick äta så mycket glass de ville, det är sådant man minns länge.

Den stora flytten blev äntligen av, och vi fick flytta in i vår första lägenhet. Sådant känns stort! En sak jag varmt kan rekommendera, det är att rensa grundligt när man flyttar hemifrån. Det var  skönt att flytta och veta att allting jag hade med mig var sådant jag verkligen ville ha kvar, och att det inte fanns en pinal som jag inte visste var den var.

På Gröna Lund med mina bästa vänner – en supermysig dag.

Jag fick äntligen hålla i det första tryckta exemplaret av min första roman. 125 exemplar har tryckts till denna dag – det är betydligt fler än jag trodde då!

3:e september började jag jobba på SVT – det känns helt galet längesedan nu, även om vi alla upplevde att våra fyra månader där gick väldigt fort. Det var en helt fantastisk arbetsplats, och jag fick se och vara med om så många häftiga saker.

Jag hade mitt första launchparty och mitt första (av hittills fyra) bokbord, och började känna mig som en riktig författare.

Vi var på två överraskningsdejter i oktober, båda två jättemysiga. Och räddade världen från en zombieapokalyps!

Jag fick bjuda farmor och farfar på 70-årsfirande i Stockholm, med besök på Nationalmuseum och Dramaten.

Och så hände det där otroligt jobbiga, när en vän till mig gick bort i cancer, 19 år gammal. Det var inte helt oväntat, men naturligtvis fruktansvärt sorgligt. Jag har nästan aldrig varit med om något så jobbigt som den begravningen, men det känns ändå bra att vi fick den chansen att ta farväl. Dagen innan julafton var vi där och satte en keramikpingvin på graven, och tänkte lite extra på hans familj.

Livet gick vidare även efter det – bland annat gick jag på årets företagsfest!

December har gått så sjukt snabbt att jag knappt minns vad som har hänt, men två definitiva höjdpunkter var att lyssna på Kungliga Filharmonikerna och få hem ADIS i hårdpärm.

Men finast av allt i december var naturligtvis att fira jul, först lite hemma med Eskil och sedan med släkten. Gran, mat och klappar, precis som det ska vara.

Sedan anar jag att Londonresan också blir en av årets höjdpunkter, men den är ju liksom inte över än…

Slutsatser jag drar från denna sammanställning är att det har varit ett väldigt långt och väldigt fint år, med många omvälvande förändringar. Viktigast är dock att jag har fina minnen från nästan varje dag – allting från en rolig frisyr Eskil gjort på mig till den fantastiska studentdagen. Mål för 2019 hoppas jag kunna få upp på bloggen inom ett par dagar, men helt säkert är att jag förväntar mig ännu ett spännande år…

Början av 2017, slutet av 2017…

Början av 2018, slutet av 2018. Är det bara jag, eller är det enda som någonsin förändras min frisyr?

Gott nytt år, hörni – vi hörs snart!

/E-K