Vad tror ni hände sen?

Vad tror ni hände sen?

9 januari, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Nu har ni väl funderat hela veckan på hur det har gått för mig? Jag kan för det första glatt meddela att förkylningen snart är ett minne blott – jag dog inte den hör gången heller. Vad gäller jobb så håller jag på att söka diverse mer stabila positioner, men under tiden så jobbar jag faktiskt som vikarie. I måndags var jag ledig, i går var jag i en förstaklass och onsdag-fredag vickar jag som musiklärare för mellan- och högstadiet. 

Det finns, som med allting annat, för- och nackdelar med det här jobbet. Å ena sidan är det omväxlande, och om jag inte trivs någonstans så är jag inte där mer än i några dagar. Å andra sidan vet jag inte vad jag gör på måndag, eller resten av terminen. Det kommer ett sms med en förfrågan om jag kan jobba dagen därpå, eller kanske ett par dagar framöver. 

Skolorna som den här lärarpoolen har avtal med ligger främst söder om Stockholm. Jobbigt för att det tar en och en halv timme att ta sig till jobbet, trevligt för att jag kan sitta och skriva längs vägen.

Jag har redan börjat ana ett samband som inte talar till fördel för att jag ska göra det här resten av terminen. På båda skolorna jag har varit hittills så har dagen börjat med att jag får en beskrivning av hur problemsituationen ser ut, och det har verkligen inte varit några lätta klasser som jag har handskats med. Är man som jag konflikträdd och blir uppgiven i stället för arg, då är det ingen optimal situation att vara i. Speciellt inte när det är 2/3 av klassen som inte kan sitta ned, inte kan låta sina kompisar vara, inte kan vara tysta och inte är ett dugg intresserade av vad jag har fått i uppgift att lära ut. Mitt anade samband är att barn med den här problematiken finns överallt, men på de skolor där resurserna finns för att hjälpa dem, där finns även resurser för att lösa lärarfrånvaro utan att behöva kalla in mig. Så risken är nog rätt stor att jag kommer fortsätta hamna på skolor där eleverna behöver någon med mycket pedagogik och erfarenhet i ryggen – inte mig, som tycker om att lära ut men har exakt ingen erfarenhet av att hantera stökiga barn i grupp.

Det är lärorikt, men jisses vad uttröttande det är…

/E-K