Mitt liv som fritidsledare – vecka 1

Mitt liv som fritidsledare – vecka 1

26 januari, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Jag har en vag känsla av att ha vaknat ur en veckas lång trans. Sedan i måndags gått upp kvart över sex, jobbat från åtta till halv fem, kommit hem vid fem, fikat, sovit till sju, gnällt över att jag vill sova mer, lagat och ätit middag och sedan däckat runt tiotiden. Wohoo!

Det var min allra första vecka som fritidsledare, och förutom att jag varit tämligen slut så har jag haft det riktigt bra. Det var länge sedan jag lärde mig så mycket nytt på så kort tid, men jag har fantastiska kollegor och barn som hjälper till.

Upplägget är i ett nötskal så att jag är resurs i ett klassrum på förmiddagarna och är på fritids på eftermiddagarna. Däremellan är jag dessutom lunch- och rastvakt. Eftersom det är en Montessoriskola är pedagogiken något helt annat än vad jag är van vid, men det känns som ett upplägg som kan passa många barn – man har inga bänkar i räta rader och inte direkt några genomgångar, utan barnen arbetar i egen takt med uppgifter som finns i klassrummet. Det kan för någon som växte upp i det klassiska skolsystemet låta lite flummigt, men barn är så grymt anpassningsbara och bara suger i sig lärdomar som tvättsvampar.

Jag kände mig i alla fall väldigt välkommen på mitt fritids! Den här veckan har vi tagit lite som den kommit och haft mycket fri lek, plockat fram lite pyssel och skickat ut de barn som behöver springa av sig.

En sak jag fick lära mig väldigt snart var att en stor del av jobbet går ut på att tjata. Gör inte så, spring inte här inne, släpp honom, spring inte inomhus, vi lämnar inte fritids utan att fråga, skrik inte, gå lugnt inomhus, tvätta händerna, dra inte i den, spring inte… Om och om igen tills man själv snubblar över både ord och tankar och alla barnen skrattar. Men det gör inte så mycket, för jag har fantastiska kollegor som hjälper till och så är det ju så himla roligt med barn när de inte gråter eller bråkar. Det är häftigt att se hur de lär sig saker, både akademiskt och socialt och om världen. Hur snälla de oftast är med varandra, och med de som kan behöva lite extra hjälp.

Och så är det intressant dels att iaktta skillnaderna mellan den här skolan och de jag gick som vikarie på, och dels att reflektera över att även om det här är en friskola på Lidingö så finns det fortfarande barn som har svårigheter hemma och i skolan. Men rätt resurser och rätt bemötanden gör så himla mycket, och det är jättefint att få vara en del av.

Det här var en utmaning, om än roligt – ansvara för 1/3 av klassen på naturhistoriska riksmuseet. Det var fullkomligt smockfullt med andra klasser, och rätt mycket energi gick åt att hålla ihop gruppen och se till att de gick lugnt. Men det vägdes upp av att se hur nytt och spännande sådant som jag sett hundra gånger är för en 7- eller 8-åring. Man kanske skulle försöka bli lite mer förundrad.

Jag har nu en trähamburgare på mitt skrivbord, som en av mina treor gjorde åt mig på träslöjden på min andra dag där. Det, ni!

Och så fredagsmys deluxe när jag hade jobbat färdigt min första vecka. Nu ska jag tillbringa lördagseftermiddagen med renskrivning av Atlas – det har inte varit en prio den här veckan…

/E-K