Tigermat och snöharar

Tigermat och snöharar

29 januari, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Ingen arbetsdag tycks bli den andra lik – i dag var en elevassistent sjuk, och jag fick hoppa in och följa med en 7-årig flicka med autism genom hennes skoldag. Precis som vuxna tänker och tycker barn väldigt olika, men ofta kan man se tydliga mönster – det var givande att få se att vissa barn, som den här flickan, har snickrat sig ett helt eget ramverk och följer alldeles speciella mönster. Hon verkade i alla fall vara nöjd med att ha mig i släptåg, och jag fick imponera med mina kunskaper om kattdjur, hennes specialområde. När jag var liten kallade vi majs “tigermat” hemma – antagligen för att jag skulle äta det, för tigern är mitt favoritdjur och majs tycker jag fortfarande är lite för sött – den anekdoten slog högt vid lunchbordet vill jag lova!

En sak som ständigt förvånar mig är alla rättigheter man förväntas hävda åt sig själv inom arbetslivet. Att få sin rast, exempelvis, eller att inte användas till annat än det man är anställd för annat än i nödfall. Jag är nog van vid tillvaron som studerande och allt-i-allo vid exempelvis konserter, där det inte fanns några regler och man fick anpassa sig efter vad som behövdes göras. Självklart rycker man ju in även här när någon behöver hjälp, även om det råkar vara rast då, men då är det viktigt att det kompenseras för. Det känns som ett bra sätt att behålla folk på, att man som anställd känner att man har rättigheter och inte bara måste vara till lags. Och det skadar ju inte att det alltid verkar finnas kakor i personalrummet!

Här i Stockholm var det finaste, blötaste kramsnö i dag, och under parkutflykten hittade vi en snöhare som någon gjort. Mina tvåor kompletterade med en snöhund – har ni sett så tjusigt? Jukkasjärvi nästa!

/E-K