Massagesalongen och konstgalleriet där jag jobbar

Massagesalongen och konstgalleriet där jag jobbar

27 februari, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Det är sportlov, åtminstone där jag är, och för första gången får jag inte delta i det. Eller, det får jag ju i allra högsta grad, men jag får inte vara ledig. Jag håller sportlov på mitt fritids, och det är som om fritids fått en kopp te, virat in sig i en filt och satt på lugn musik. Himmelriket! Vi har en tredjedel av den vanliga barngruppen, går på lite utflykter och chillar mycket på fritids. Det är inte så mycket konflikter, barnen leker lugna lekar och jag kan sitta och sy med två barn en halv dag utan att behövas bättre någon annanstans.

I måndags mötte jag upp min gamla praktikkompis från SVT för att äta semla och göra en catch-up på vad som hänt sedan december. Så mysigt!

Fick även första lönen från nya jobbet i måndags, och passade på att förvärva en stor, vacker muminskål i porslin.

Tisdagen var en helt underbar dag på jobbet, absolut en av de bästa hittills. Vi var och badade i badhuset på förmiddagen, en aktivitet som uppskattades av såväl barnen som oss i personalen och badpersonalen. Efter lunch satt jag och gjorde “exempelpärlplattor” (lite får man roa sig själv, dagarna blir rätt långa på loven) medan barnen möblerade om soffhörnan, ritade pappersdrinkar, delade ut arbetsuppgifter och gjorde skyltar till… Fritidsets egna massagesalong!

Så gott som hela barnskaran lekte alltså massagesalong, och största delen av eftermiddagen strömmade kunder till i form av barn och personal som blev masserade och valde ur drinkmenyn. Till och med rektorn var förbi på en massagestund! Barnen hyssjade ideligen oss vuxna för att vårt imponerade prat störde lugnet…

Extra roligt att iaktta de barn som försvinner eller agerar oroligt i större grupper – barn som ofta hamnar i konflikt, skriker och gråter lekte hur fint som helst i den mindre gruppen. Killen jag skrev om häromdagen, som undviker lek och umgänge i rätt stor utsträckning, öppnade konstgalleri bredvid massagesalongen och sålde sina teckningar till de andra barnens stora förtjusning. När han fick en anställd och de började tjäna stora mängder monopolpengar visste glädjen inga gränser – särskilt inte för oss i personalen som låtsades titta åt andra håll medan vi ur ögonvrån såg hur han bokstavligen studsade fram genom rummet. När massagesalongen blivit lite lugnare vågade han till och med gå med på de andras pockande om att han skulle komma och få massage, och vid rektorns besök tog han anställning som fläktpersonal medelst ett papper.

Jag bad Eskil möta mig halvvägs hem på en vårfika på en brygga, bara för att gick från jobbet så galet glad och energisk. I dag är jag glad att jag har en blogg, så att den här tisdagen kan få gå till historien.

Och det här… Det allra första jag såg genom fönstret i morse. Snödroppar! Det finns så mycket att vara glad över, hörni. Våren kommer, ICA har en oändlig ström av munkar, man kan spela Coldplay på ljudsystemet och sitta på en stor matta och sy en gris i filt. Och det är inte det sämsta!

/E-K