Tjock och rund

Tjock och rund

Glad ny vecka! Jag har tillbringat måndagen med att se hur en studiedag ser ut från personalens sida – det var inte alls så mystiskt och spännande som jag föreställde mig som barn… Möte, planering och möte, men det bjöds faktiskt på semla!

Söndagen var en riktig toppendag och ett bra avslut på en lugn och skön vecka. Hela familjen utom brorsan var på besök i Stockholm, och vi gjorde nedslag på två av Lidingös smultronställen. Det första var Högberga gård, en slottsliknande byggnad som bara andades lyx.

Tjusigt, va? Vi var där för att äta brunch, något som folk på Lidingö tycks göra rätt ofta.

Vi fick ett eget litet rum att sitta i, och hade man kunnat se längre än näsan räcker så hade det varit väldigt vacker utsikt över inloppet till Stockholm.

Och vilken brunch, sen! Mina favoriter var nog rostad potatis, äggröra, frallor med smält ost på toppen och små, små pannkakor med kolasås, grädde och bär. Och kaffe, nypressad apelsinjuice och mangosmoothie till det. Sedan var efterrättsbordet något av det mer imponerande jag sett…

Familjen! Man kunde tävla på Instagram om att få komma tillbaka och äta mer brunch, så jag la upp en bild och håller tummarna…

Vi var en sväng till Millesgården också, som just nu har en utställning om expressionism. Inte riktigt min favoritgren av konst, för de flesta tavlorna blir lite obehagliga. Men rödkål är ju aldrig fel!

Då gillade jag parken, paret Milles hem och den pyttelilla ateljén där det finns en fotoutställning om Millesgården bättre.

Särskilt denna visdom från Olga Milles, fru till Carl som var skulptör. Kan man äga för många kolonner, dock?

Efter en sådan här dag gick man hem mätt och glad! (Eller som Eskil sa, tjock och rund…)

/E-K