Mycket mer fransk blir inte en dag

18 april, 2019 Av av Emma-Karin Rehnman

Vilken dag! Det känns som om vi kastat oss in i Paris med huvudet först, och nu är det bara att försöka sålla bland intrycken.

Frukost nummer två. Den här beställdes på engelska, med stora konsekvenser…

Någonstans i språkträsket missade vi att få mjölk i kaffet… Eskil försökte kompensera med socker, med ett ytterst räligt resultat. (Jag som faktiskt gillar kaffe tyckte att det var gott även svart.)

Vi passerade strax därpå Palais Royal, och som ni ser var det upplagt för att bli en vacker vårdag – för att inte säga försommardag.

Förmiddagens utflyktsmål – känner ni igen det?

Nu då? Klart man måste besöka Louvren – eller “Lurven”, som min far kallar det – när man är i Paris första gången. Precis som med Eiffeltornet var glaspyramiden mycket större än jag trodde.

Det tog oss närmare en timme av köande för att få se den underifrån, men solen sken och köandet rullade på, så det gjorde inte så mycket.

Rätt så pampigt ställe!

Den här snyggingen kikade vi på…

Somliga målningar får en hel, enorm sal för sig själva. Ser ni henne där borta?

Tjusig, eller hur? Man fick ha vassa armbågar, men vi tog oss hela vägen fram till snöret.

Det här var det tredje konstverket som jag verkligen känner till väl – efter att ha tittat på dem strosade vi runt lite och tittade på diverse tjusiga skulpturer och målningar.

Samt grunden till det som en gång var fortet Louvren.

Baguette och madeleine-kaka till lunch.

En absolut nödvändig souvenir, och definitivt ett av mina bästa köp hittills i livet.

Hej då, Lurven!

Fånerier i en sommarvarm trädgård.

Efter museibesöket mötte vi upp Eskils familj, och eftersom de inte hunnit äta lunch hittade vi ett crêperie. Och inte säger man nej till en crêpe med husets äppelkompott, även om man nu har ätit lunch!

Vi traskade upp mot den här tjusiga byggnaden – Sacre-Coeur. Vid det här laget hade vi lagt av oss allt vad ytterjackor hette och önskade att vi hade packat shorts. Äntligen värme!

Den utsikten gick inte av för hackor, vill jag lova. Man fick lite perspektiv på hur enormt Paris är, det sträckte sig ända bort till horisonten.

Vi tog en sväng där inne också, och stötte på en nunna mitt uppe i påskbestyren.

Nästa stopp, inte långt därifrån, var den röda kvarnen. Den låg längs en gata som var minst sagt… Dekadent.

Längs vägen hann jag även införskaffa en härligt gul basker. Jag har bestämt mig för att omfamna min inre tant, så det kändes som ett lämpligt steg i processen.

En bit bort från Moulin Rouge stannade större delen av sällskapet längs gatan och väntade på att två av oss handlade chips. När vi stod där gick det förbi en jättegammal tant, ätandes på en hel baguette, som stannade, tittade på mig, tog sig för bröstet och sa något bekymrat på franska. Jag tror inte hon gillade baskern… Eller så uttalade hon en förbannelse över mig. Eller så förlöste hon mig från en. Bara tiden kan utvisa vad som stämmer.

Efter en lång dags turistande gick vi till en restaurang som var så bra att det var en lååång kö in. Här är vi alldeles i slutetappen av köandet.

Det var en upplevelse att äta här – vår servitör var en mycket rolig och mycket fransk man som talade alla språk i världen, men ungefär lika illa. Han frågade om vi ville prata franska eller engelska, varpå vi sa engelska och han bytte ut en 2-3 ord i sin vokabulär.

Mycket av upplevelsen gick ut på att han flängde omkring, gestikulerade och ritade på bordsduken. Här har han förklarat att deras fiskrätt består av vit fisk.

Och notan växte liksom eftersom fram på bordsduken… Han skrev inte upp det på någon egen lapp, utan kilade fram och tillbaka, tittade på duken och rapporterade till kocken.

På tal om upplevelse så fick Maître d’ jaga ut en duva som förvillat sig in… Det ingick väl inte i konceptet egentligen, men personalen fann sig väl i situationen och lockade till mycket skratt.

En annan sak som var lite oväntad, men som jag inte lär glömma inom en snar framtid, var toalettbesöket jag gjorde under måltiden. Jag kunde nämligen inte tvätta händerna, eftersom det stod en gammal dam och tvättade sina lösgommar i handfatet… Så kan det gå!

Har man ens varit i Frankrike om man inte ätit sniglar? Jag åt två stycken, och det var riktigt gott. Man fick låta bli att tänka så mycket, bara…

Fransmännen är väl kanske inte bäst i världen på vegomat… Det här var vad som fanns på menyn, och det kanske var menat som tillbehör egentligen. Och det var inte så att det smakade dåligt, men lite förvånad blev jag när min “vegetarian plate” kom in.

Men kanske tur att vi kompletterade med lite ost till mellanrätt. Camemberten tog första pris, men varken grönmögelosten eller getosten gick av för hackor.