Från sin bästa sida – dag 9

Från sin bästa sida – dag 9

1 augusti, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Norge visar just nu upp sig från sin bästa sida, som ni snart ska få se. Den sydgående resan känns något mindre händelserik än den nordgående, men jag passar på att ta det lugnt, sticka, äta och sova – en riktig semester, med andra ord.

På morgonen i går åkte vi in i Risøyrenna, en artificiell kanal som bara är 100 meter bred och 7 meter djup när det är ebb (vilket innebär att skeppets köl har ungefär 1 meter till botten). Den ser inte mycket ut för världen, men är nog så viktig för samhället i dess ände – innan man öppnade kanalen 1922 hade man stora problem att frakta varor och framförallt fisk in och ut ur staden. Och lite häftigt att åka in med en stor båt och kunna se bottnen på sidorna.

Vi besökte Stokmarknes, som är Hurtigrutens hemstad. Richard With startade Hurtigruten här för 126 år sedan, som ett betydligt snabbare sätt att transportera folk, post och varor från en stad till en annan. Plötsligt kunde posten komma fram på någon dag i stället för flera veckor eller månader – vilken grej! Trotjänaren MS Finnmarken står uppställd i hamnen.

Fångade några tärnor som hade flyguppvisning på bild – man ser på dem att de är gjorda för att flyga snabbt.

Stokmarknes var en fin liten stad, men det jag gillade bäst var cyklarna…

De stod utspridda lite överallt i staden – visst blir man glad av dem?

Lofotenöarna har nog Norges vackraste berg. Det är svårt att fånga deras storslagenhet på bild, och hur liten man känner sig när de reser sig flera hundra meter på sidorna om skeppet. Men vackert är det!

Här har vi samlats på däck för att lära oss lite mer om det som var en av höjdpunkterna på vägen upp och blev en av höjdpunkterna även på vägen ner – Trollfjorden.

När vi var på väg ut ur fjorden kom en av de där havsörnarna riktigt nära – den svepte förbi på bara några sekunder, så varken jag eller kameran hann riktigt med, men det var häftigt att se. (Och kul att ha bilder av, även om de inte är de bästa jag tagit.)

Lite häftigt, tycker jag!

Lofoten-buffé till middag, och det serverades bland annat lefsor och trollkrem. Och så ett citat om grötens förträfflighet – vi åt väldigt mycket gröt när jag växte upp, så jag kan bara hålla med.

Kvällsstopp i Svolvær, och jag tog en liten promenad. När vi har passerat genom dessa nordliga samhällen är det inte utan att man undrar om de trivs, de som bosatt sig här. Personen som bor bakom den här dörren är jag dock helt säker på har hittat sin plats i världen.

Vackra Svolvær, och en fruktansvärt pipig strandskata.

Träd med lusekoftor, en katt och en båt hittade jag också innan jag gick ombord igen!

Vid in- och utloppet till Svolvær står Fiskekona – en staty som hyllar de kvinnor som väntade hemma när fiskarna gick till sjöss. De levde hårda och oroliga liv, och fick ofta sköta både barn och gårdar på egen hand i månader i sträck medan de väntade och hoppades på att männen skulle komma hem välbehållna.

/E-K