På gränsen mellan dag och natt – dag 10

På gränsen mellan dag och natt – dag 10

2 augusti, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Hälsningar från Norges tredje största fjord – vi har precis lämnat Trondheim och har bara en och en halv dag kvar innan vi kliver av båten och åker hemåt. Många av passagerarna klev av i Trondheim nu på morgonen, så gårdagen blev lite av resans sista “riktiga” dag.

Här stod lokalbefolkningen och vinkade med norska flaggor åt oss på morgonkvisten.

Vid niotiden korsade vi återigen polcirkeln, men den här gången sydgående. De senaste dagarna har jag ständigt fått påminna mig själv om hur långt norrut vi faktiskt är, även om det inte känns så – i skrivande stund är vi i höjd med Sundsvall.

Naturligtvis blev det lite ceremoni även på vägen ned, även om det inte var lika stort som polcirkeldopet på vägen upp. Alla som ville fick en Hurtigruten-sked av kaptenen – villkoret var bara att han fick fylla den med torskleverolja först… Norska barn får det som kosttillskott, särskilt de som lever så långt norrut att man under vintern knappt ser solen. Jag och mina syskon fick AD-vitaminer och Omega3 när vi var små, men det senare var åtminstone i kapselform. (Även om jag har ett traumatiskt minne av den gången min kapsel fastnade på min frukostmacka och jag inte märkte det förrän jag råkat bita rätt igenom den… Skeden med torskleverolja var en frisk bris jämfört med det.)

Solglitter som nästan såg ut som stjärnor och bergsformationen de sju systrarna – vi fick höra sagan om hur de hamnade där, och de är naturligtvis troll som råkade stanna ute tills solen gick upp och förvandlade dem till troll. De är ett populärt tur-mål, och det går att ta över alla systrarna på under ett dygn om man är uthållig nog.

Nytt tillägg till listan över konstiga saker jag har ätit: torkad fisk-glass. Det var inte alls så läskigt som det låter – vaniljglass med en hint av torsk. Dessutom hade jag en kula vanilj med hjortron i botten, så det var inte alls en oangenäm upplevelse.

På eftermiddagen kom vi till Brønnøysund, som tydligen ligger mitt i Norge. Det var väl ungefär det enda staden hade att skryta med – det var ingen metropol, om man säger så.

De hade i alla fall gott om maneter, och eftersom de är de djur som har varit överlägset lättast att fotografera så tror jag att jag ska lägga mig till med blötdjursfotografering som hobby.

En snygg bro hade de också, och deras lokala bokhandel hade en hel stapel med bara Muminkort. Söta, va?

#smördeg

En stund efter att vi lämnat Brønnøysund gjorde båten en tvär gir för att vi skulle få se…

Ett fjäll med ett hål i! Berget heter Torghatten, och enligt samma saga som den där de sju systrarna förvandlades till sten så tillhör hatten Brønnøykungen (troll, naturligtvis), och hålet kom av att han fick en pil skjuten genom den. Geologin menar att det istället är havet som har nött bort mjukare bergarter. Av någon anledning roar det mig oerhört att ha sett ett berg med ett hål tvärsigenom…

Som sagt så var det lite avslutningskänsla på dagen, främst eftersom det på kvällen var “kaptenens middag”. Vi välkomnades till restaurangen med lite bubbel…

…och välkomstkommitté med kaptenen och hans officerare.

Det blev lite avskedstal, och sedan gick de runt och skålade med hela sällskapet (de hade dock äppelmust i glasen) – så nu har vi skålat med kaptenen också!

Maten gick inte av för hackor den heller – det är roligt att äta torsk som är perfekt tillagad och lite festlig, i stället för som sönderkokt skolmat…

Efterrätten serverades med buller och bång, tomtebloss och norska flaggor! Det var glace-au-four, något som tydligen imponerade oerhört på passagerarna när det serverades på MS Lofoten på 60-talet.

Med hjortronsås och röda vinbär – det var inte det sämsta!

Jag körde lite uppesittarkväll efter middagen, satt ute på översta däck och tittade på havet, solen och de första stjärnorna. Det ska till en riktig idiot för att tro att man ska kunna ta några stjärnfoton på en båt i rörelse mitt i norska sommaren – och den idioten är jag. Så mycket stjärnor blev det alltså inte eftersom det inte är mörkt, men det var lugnt värt att sitta uppe ändå…

Fartvinden i håret, dagen på ena sidan och natten på den andra. Wow!

/E-K