Stora flytten
I perioder är mitt liv lite underligt. De tre saker som främst upptar min fritid just nu är att:
- Sy en klänning inför en gala där jag är nominerad till ett pris
- Skriva en barnbok som måste vara färdig snarast om jag ska hinna skicka den till manustävlingen i tid
- Förbereda material för att vara officiant för en begravning
Om vi till det lägger att jag i torsdags satt på möte med socialtjänsten, att jag är väldigt förälskad och att jag måste börja fundera på vad jag ska göra av mig själv till nästa läsår, då kan man lugnt säga att det är mycket som snurrar just nu. Tur att det allra mesta är roligt! (Förutom soc-mötet då, som var allt annat än roligt.)
Det här har varit mitt största tidsfördriv senaste veckorna – klänning till Augustgalan. M har fått ställa upp och massera mig flera kvällar i rad, eftersom jag måste jobba mycket nere på golvet. Men det går framåt! (Och jag hade för en kort stund Stockholms glammigaste strykbräda.)
I helgen har jag och M varit i Västerås för att hjälpa familjen med flytten till Rålken. Och jag fick flytta lite själv också, eftersom jag hade en massa grejer kvar där hemma…
En flyttbil, två personbilar och en släpkärra så klarar man sig på (typ) två vändor! 
Tyngsta uppgiften var att flytta vår trotjänare pianot… M testspelar lite halvvägs till flyttbilen. 
Rulla, lyfta, dra… 
Uppåt! 
Vi var mycket, mycket stolta över att ha fått in det i flyttbilen. 
På plats i Rålken! 
Farmor och farfar såg till att proviantera för oss alla. 
Så ska ju f-nskapet in i huset också… 
På plats! M provspelar. 
Ester tände brasa. 
Lunch! 
Andra vändan, och vi behövde fylla på med flyttkartonger. 
Cassie och Affe “hjälper till” 
Sista gången i mitt rum! 
Och sista gången i huset… Lite sorgligt, men inte överdrivet. 
Fika i Rålken! 
Samma här, Affe… 
Efter allt var inburet tände M en till brasa. 
Hur mysigt? Vi somnade båda två framför brasan, hehe… 
Första natten i Rålken! Nu har jag ju inget eget rum längre, men det här gästrummet kanske kan räknas lite som mitt…
Det kändes lite underligt att vara sista gången i huset där man vuxit upp, men jag tog nog det avskedet när jag flyttade hemifrån. Nu kändes det nästan lite skönt, för jag älskar Rålken och vet att mamma och pappa har längtat efter att få flytta dit. Jag har väldigt många fina minnen från Västeråshuset, men det sitter också mycket av mina tonårs tristess och ängslan i väggarna. Nu ser jag fram emot många besök i Rålken!
Den här veckan blir det adventskalendrar på jobbet, en till balkesterkonsert, klänningssömnad och lite uppladdning för Augustgalan. Jag är ganska inställd på att någon av de andra texterna kommer vinna, men lite nerver har jag ju ändå. Man vet aldrig om det kan stå en förläggare och vilja höra om Atlas på det där efterminglet, till exempel…
/E-K
Kommentarer inaktiverade.