Vinnare av Lilla Augustpriset 2019
Nu har det gått drygt ett dygn sedan jag tilldelades Lilla Augustpriset, och det har varit ett av de mest omvälvande dygnen i mitt liv hittills. Mycket känslor hit och dit, många intryck och många, många meddelanden att svara på. Jag ska göra ett försök att sammanfatta kvällen och efterspelet i ord och bild!
Skådeplatsen för galan – Stockholms konserthus. Senast jag var här var för nästan exakt ett år sedan, under repetitionerna inför Nobelkonserten med SVT. Men innan vi gick in dit…
Vi inledde galan på Haymarket tvärs över Hötorger med lite för-förmingel med de andra nominerade, deras medföljande och juryn för Lilla Augustpriset. Jag uppskattade verkligen att få träffa de andra nominerade innan alltihopa drog igång – trots att vi inte kände varandra sen tidigare kändes det som om vi fick lite sammanhållning. Och jättespännande att höra dels om de andras skrivprocesser och dels om juryns arbete!
På plats i mingelmyllret i konserthusets foajé – med kvällens snyggaste dejt!
Under förminglet var det diplomering av alla nominerade till Lilla Augustpriset, och vi fick gå upp en i taget och ta emot diplom och höra juryns motivering uppläst. Sen gruppbild med alla sex!
På plats i konsertsalen för själva prisceremonin! Delar av familjen samlad två rader bakom oss – kändes tryggt att ha dem där. Jag tog med M som min +1, men mamma och pappa och Ester köpte biljetter på egen hand och kom ändå! Det kändes väldigt fint att de ville komma och vara med även om jag “bara” skulle vara nominerad, och att få dela hela upplevelsen med dem! Älskar att jag har en så engagerad och fin familj. (Och så var det väldigt skönt att ha några att mingla med när man inte känner någon i branschen…)
Lilla Augustpriset kom nästan först i programmet. De nominerade visades med bild på stora skärmen på scenen, och kulturminister Amanda Lind höll tal. Medan vi väntade på tillkännagivandet var jag förvånansvärt lugn. Någon som var betydligt mindre lugn var M, som var så nervös att han knappt kunde sitta stilla…
Så fick kulturministern ett gyllene kuvert i handen. Vilken känsla när hon öppnade lappen inuti och läste: “Lilla Augustpriset 2019 tilldelas En ospelad fiol av Emma-Karin Rehnman”! Det var ett rejält adrenalinpåslag, en kram från M och sen direkt upp på fötter och mot scenen. Jag var i den stunden väldigt, väldigt glad över att jag är så bekväm med att stå på scen, för jag var tvungen att lägga allt mitt fokus på att ta in stunden och, framför allt, inte snubbla…
Bild: TT Bild: TT 
Bild: TT
Wow, vilken stund i mitt lilla liv! Att få ta emot priset från kulturministern och Sissela Kyle – som för övrigt var en grym konferencier – och sedan hålla tal och göra mitt första riktiga intryck på det litterära Sverige. Ni ser ju på bilderna hur glad jag är! Bara känslan av att få stå på konserthusets scen med Auguststatyetten i handen (jag kan berätta att den är tung – potentiellt mordvapen i Cluedo) var ren och skär magi. Där och då var det bara ett totalt rus, en overklig mix av Här är jag, Litteratursverige och Är det här på riktigt? och JA! Det händer!
Jag hade skrivit mitt tal under helgen, bara ifall att, men inte direkt vågat öva in det – man vill ju inte ta ut något i förskott… Det kändes ändå väldigt bra, och som att jag fick sagt det jag ville säga! Den som vill kan se tillkännagivandet och talet här (och resten av galan), videon borde starta ca 19 minuter in.
När jag hade talat klart fick jag inte gå tillbaka och sätta mig, utan jag tilldelades en röd plyschfåtölj på scenen. Den var väldigt bekväm, vilket var tur, för jag blev sittandes där ganska länge… Och ganska ensam. Jag var beredd på att få sitta där efter att bibliotekarien jag blev intervjuad av för några veckor sedan berättat att det brukar gå till så, men jag trodde att jag skulle få sällskap av övriga pristagare ganska snart.
Icke. Efter Lilla Augustprisets tillkännagivande var det en lång stund av hedersprisutdelande, tal, musik och presentation av de nominerade fackböckerna. Där satt jag snällt och försökte komma ihåg allt som min regissör lärde mig under tiden som skådespelare. Inte pilla med kläderna, se intresserad ut, inte skruva på sig, kom ihåg att allt du gör syns mycket mer än du tror…
Så tillkännagavs fackboksvinnaren, och jag tänkte att jag skulle få sällskap! Han kom upp på scenen under stort ståhej, och när han har landat framme vid mikrofonen för att hålla sitt tal vänder han sig lite om, tittar på mig och säger “Tja, jag tror inte att jag kommer kunna hålla ett lika bra tacktal som Emma-Karin…” Det var ett av galans största ögonblick för mig!
Men inte fick jag sällskap för det. När han var färdigtalad och skulle komma och sätta sig blev han eskorterad ut från scenen. Samma sak med barnboksvinnaren tio minuter senare. Och då var showen nästan slut… De skulle ut och bli intervjuade i teve, så där satt jag ensam i min stol! Först när den skönlitterära vinnaren skulle tillkännages kom de tillbaka.
När alla vinnare tillkännagivits var scenshowen över, och jag fick stanna för att ta lite bilder. En av de häftigaste grejerna med hela kvällen var att jag behandlades som en fjärde Augustprisvinnare. Jag fick sitta med på scenen och jag fick vara med på pressbilderna!
Vilket gäng, va? (Foto: TT) 
Jag och Amanda Lind, som kom och ville prata lite när jag stod med familjen efter fotograferingen. Underbart fin människa! 
Extra roligt – i alla tre kategorier av stora priset vann de böcker jag hade hoppats på! (Foto: TT)
Efter foton och en liten stund med familjen medan övriga vinnare blev intervjuade (jag medger att riksnyheterna var lite mer intresserade av de andra tre pristagarna) begav vi oss till Grünewaldsalen för supétallrik och mingel!
Massor av människor, och jag kände mig för en gångs skull ganska lyckad som minglare! Det var många som kom fram och ville säga grattis, och väldigt många som berömde mitt tacktal! Det var en väldigt otippad överraskning för mig, som hade haft som mål att tacktalet inte skulle vara tråkigt… Men det fick oväntat mycket uppmärksamhet, och jag fick en väldigt god känsla av att ha gjort mitt första riktiga intryck på Litteratursverige.
Jag samtalade även med en hel del branschfolk, och några visitkort utbyttes… Man vet aldrig var det kan sluta (eller aldrig ens börja), men roligt var det i alla fall.
På väg hem – vi körde en favorit i repris på bilden jag använde för att sprida min nominering. Fördelen med att galan började på eftermiddagen var att vi kunde åka hem vid 21-tiden… Men oj, oj, oj vad lycklig jag var.
Väl hemma var vi tvungna att lägga oss på sängen och bara andas djupt en liten stund för att försöka ta in vad vi varit med om. Och jag var tvungen att försöka sätta ord på och förklara för M hur underbart det var att ha honom med – min upplevelse blev på något vis ännu större när jag såg den speglad i honom och hur glad och stolt (och nervös) han var. Inte blev det sämre för att han utan att klaga bar min enorma blombukett och sedan lagade pasta med vegobullar åt oss när vi kom hem!
Under tiden som M lagade mat, och faktiskt under hela färden hem, satt jag och försökte svara på den enorma mängd meddelanden, mail, sms, Facebookkommentarer, Instagraminlägg och så vidare som blivit skickade till mig… Jag hade (uppenbarligen) inte telefonen med mig upp på scenen, men jag fick höra när jag mötte familjen att den hade flippat ur när vinsten tillkännagavs, och den slutade inte vibrera på hela kvällen. Nyheten spreds som en löpeld, och jag har fått så många fina meddelanden från alla möjliga och omöjliga håll. Det tog timmar att svara på allt och dessutom få upp några egna inlägg, och det har bara fortsatt under dagen i dag. Ni må tro att jag är rörd bortom ord… Wow!
Det har varit en del medieuppbåd under gårdagen och dagen i dag, både rikstäckande och lokalt. En bit av mitt tal hittade in på DN:s kultursidor! Jag fick prata i direktsänd radio för P4 Västmanland i morse, och jag har haft kontakt med både Lidingös och Västerås lokalnyheter. Så roligt att återigen få bli sedd inte som någon psuedopristagare, utan som en vinnare av ett av Augustprisen!
Men den allra mesta uppmärksamheten, den kom i dag på jobbet… Ni kan inte tro vilket glatt gäng som har omgett mig i dag – både kollegor, barn och föräldrar! Min chef är nog den som tagit det här priset på störst allvar; hon hade under kvällen i går inte bara ringt mig och lämnat ett jättefint röstmeddelande i går kväll, utom dessutom ringt två av mina kollegor för att berätta att jag hade vunnit… Och när jag kom in på fritidsmötet i morse möttes jag av både tårta och en fin present! Jag fick inleda mötet med att berätta om galan, och jag har fått så många fina gratulationer och kramar från mina fantastiska kollegor.
Barnen hade naturligtvis tusen frågor och lika många kramar, och när vi hade samling med tvåorna hade jag med statyetten som skickades runt under stor förundran. Och så fick jag världens finaste gratulationskort!
Nu hoppas jag ni förstår att jag är lite utmattad efter detta galna dygn… Men jag är fortfarande lite hög på lyckan från igår, och jag är väldigt spänd och peppad på vad framtiden kan hålla. Bara att folk har hört av sig under dagen och velat ha med mig på diverse saker… Jag har fått så mycket uppmärksamhet de senaste 24 timmarna att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, men jag är otroligt lycklig. Jag har vunnit Lilla Augustpriset, och det är bortom fantastiskt!
/E-K
Kommentarer inaktiverade.