Men vad tror ni att det hände sen?
Som M sa tidigare i dag, när jag sa att det hade blivit dags att slänga blombuketten från Augustgalan: nu har det gått över en vecka sedan du vann. Det hade han helt rätt i, även om det känns väldigt konstigt – det känns som evigheter sedan vi åkte iväg till det där för-förminglet.
Jag ska blogga om några icke-August-relaterade grejer, men jag klumpar ihop lite som hänt på den fronten sedan mitt senaste blogginlägg…
Så här såg mitt köksbord ut under förra veckan. Nu har blommorna fått vandra vidare och August har fått flytta upp på hyllan ovanför mitt skrivbord, bredvid mitt exemplar av Alla dör i slutet. 
Jag fick blommor av en i orkestern! Gula, så klart. 
Jag hittade den här galet coola illustrationen av @strmgrd på Instagram. Hur häftigt? 
Och på tal om häftigt – jag är på kulturministerns Instagram? 
Jag fick en hel sida i VLT – det märktes när jag var hemma i Västerås i fredags. Man blir aldrig profet i sin egen hemstad, men man kan ge sig attan på att alla har läst om en i tidningen. 
I dag var jag i Lidingös lokaltidning!
När jag fick hem Mitt i Lidingö i dag var det något som slog mig…
Wohoo!
(Om jag har fått hybris av det här? Åsikterna går isär. Jag vill gärna tro att jag inte har det, men om man tänker jag tror jag kan vara med i den här när man hämtar tidningen ur brevlådan så får man nog inte säga något.)
Det har varit fantastiska vinterdagar sedan i fredags. Jag öppnade fritids för att kunna åka hem till Västerås i tid för en spelning på kvällen, och det var idel glada barn som studsade in på fredagsmorgonen. Vi lyssnade på julmusik och ritade medan snön föll, hur mysigt som helst.
Jag och pappa spelade på julmarknad i Ansgarskyrkan, där han spelar och jag spelade en gång i tiden. Det var så många som gratulerade till priset att jag nästan blev lite skrämd när jag insåg att jag inte har någon som helst koll på hur många som har läst och hört om mig. Men alla var i alla fall väldigt snälla och trevliga, så det kändes väldigt roligt! Både människor jag känner sedan tidigare och fullkomliga främlingar, men det kändes som att alla visste. Tack VLT, och tack släkten!
Resten av helgen spenderade jag och M med familjen i ett väldigt vintermysigt Rålken.
M bakar frukostbröd 
High five… 
Jaaa! 
Pepparkaksbak hemma hos farmor och farfar! 
Trötta pojkar… 
Mys framför brasan. 
Mitt i brasmyset ropar pappa på oss, och den efterföljande timmen var vi tre vuxna människor som jagade en mus i tvättstugan… Den var bakom torkskåpet, uppkrupen på ett rör bakom tvättmaskinen, under tvättmaskinen, i tvättmaskinen… Till slut fick vi vända tvättmaskinen på sidan och skruva av toppen, innan jag kunde peta ut den med en tumstock och vi kunde jaga den runt två rum innan M fångade den. 
Tur för honom att han var så söt. Han fick namnet Houdini och släpptes ut i skogen. 
M samlade många pojkvänspoäng när han helt spontant, medan vi låg i sängen på lördagskvällen, frågade om jag ville ha varm choklad, och sedan gick och gjorde varm choklad åt oss! 
Första advent-promenad med M och Affe 
Hur söta? 
Vackra vinterland 
Här kan man bo! 
Julen kommer till Rålken. 
Brasa och renskrivning. 
Lussebullsbak!
Jag fick min andra långhelg på rad – förra veckan hade jag måndagen ledig för att gå på Augustgalan, och den här veckan för att gå på begravning.
Min gammelmormor gick bort i början av november och begravdes i går. Vi hade inte träffats på många, många år, men jag minns henne lite grann. När jag var liten lånade vi deras hus i Skultuna några somrar, och de var och hälsade på i Västerås någon gång. Min mormor frågade om inte jag ville hålla begravningen för att få en mer personlig ceremoni, och det gjorde jag så klart. Pratade lite om de spår vi lämnar efter oss här i livet, läste en dikt och så spelade jag och pappa och Ester.
Begravningskaffe på Gäddeholms slott. Jag fick träffa några släktingar jag inte visste att jag hade!
Tre veckor till julafton i dag. Snart är det dags att skriva den där nyårskrönikan…
/E-K
Kommentarer inaktiverade.