Men vad tror ni att det hände sen?

Men vad tror ni att det hände sen?

3 december, 2019 0 av Emma-Karin Rehnman

Som M sa tidigare i dag, när jag sa att det hade blivit dags att slänga blombuketten från Augustgalan: nu har det gått över en vecka sedan du vann. Det hade han helt rätt i, även om det känns väldigt konstigt – det känns som evigheter sedan vi åkte iväg till det där för-förminglet.

Jag ska blogga om några icke-August-relaterade grejer, men jag klumpar ihop lite som hänt på den fronten sedan mitt senaste blogginlägg…

När jag fick hem Mitt i Lidingö i dag var det något som slog mig…

Wohoo!

(Om jag har fått hybris av det här? Åsikterna går isär. Jag vill gärna tro att jag inte har det, men om man tänker jag tror jag kan vara med i den här när man hämtar tidningen ur brevlådan så får man nog inte säga något.)

Det har varit fantastiska vinterdagar sedan i fredags. Jag öppnade fritids för att kunna åka hem till Västerås i tid för en spelning på kvällen, och det var idel glada barn som studsade in på fredagsmorgonen. Vi lyssnade på julmusik och ritade medan snön föll, hur mysigt som helst.

Jag och pappa spelade på julmarknad i Ansgarskyrkan, där han spelar och jag spelade en gång i tiden. Det var så många som gratulerade till priset att jag nästan blev lite skrämd när jag insåg att jag inte har någon som helst koll på hur många som har läst och hört om mig. Men alla var i alla fall väldigt snälla och trevliga, så det kändes väldigt roligt! Både människor jag känner sedan tidigare och fullkomliga främlingar, men det kändes som att alla visste. Tack VLT, och tack släkten!

Resten av helgen spenderade jag och M med familjen i ett väldigt vintermysigt Rålken.

Jag fick min andra långhelg på rad – förra veckan hade jag måndagen ledig för att gå på Augustgalan, och den här veckan för att gå på begravning.

Min gammelmormor gick bort i början av november och begravdes i går. Vi hade inte träffats på många, många år, men jag minns henne lite grann. När jag var liten lånade vi deras hus i Skultuna några somrar, och de var och hälsade på i Västerås någon gång. Min mormor frågade om inte jag ville hålla begravningen för att få en mer personlig ceremoni, och det gjorde jag så klart. Pratade lite om de spår vi lämnar efter oss här i livet, läste en dikt och så spelade jag och pappa och Ester.

Begravningskaffe på Gäddeholms slott. Jag fick träffa några släktingar jag inte visste att jag hade!

Tre veckor till julafton i dag. Snart är det dags att skriva den där nyårskrönikan…

/E-K