Årskrönika 2019 – del 3 (juli – december)
Det här är en tillbakablick på andra halvan av mitt 2019 – första halvan hittar du här.
Andra halvan av 2019 gick ut hårt, vill jag lova. Den första juli åkte jag, lite skraj, på min första studentorkesterhändelse. Det var ett glatt gäng som träffades på SU:s campus för att spela, dansa och äta pizza tillsammans. Det var första gången jag träffade orkestern jag spelat och hängt med hela hösten, och första gången jag träffade M… En ödets dag, med andra ord. Och jag var lite tveksam till om jag överhuvudtaget ville åka!
På besök i Rålken för allra första gången! (För mig, alltså.)
Mitt stora 20-årskalas! Släkt och vänner samlades hemma hos mina föräldrar för att pyssla, äta marängsviss och fiska fiskedamm. Samtliga gäster hade valt en färg att klä sig i, och de allra flesta hade något roligt på huvudet – som önskats i inbjudan.
Årets besök på landet – vi la många timmar på att lägga ett väldigt brunt pussel…
Vi fastnade på en rastplats strax utanför Västerås när kylarvätskan rann som en flod ur bilen. Men var väl lika glada för det!
Sommarutflykt till Taxinge slott och Mariefred med familjen.
Sedan började sommarens stora äventyr…
Norge-äventyret som jag, farmor och farfar gav oss ut på. Vi åkte med Hurtigruten från Bergen, upp till Kirkenes och så tillbaka ner igen. 11 dagar tog det, och det var som ni kan se en otroligt vacker resa. Vi såg majestätiska fjordar, åt himmelsk mat och fotade mycket. Jag fick gosa med 300 slädhundar och fota lunnefåglar uppe vid Nordkapp. En resa för livet!
Definitivt en av årets stora händelser – jag gick med i PQ! Jag hann vara med på ett rep innan mottagningsveckorna började och vi hade flera spelningar i veckan under några veckor. Elbasisten var snäll och gick igenom noterna med mig innan vi spelade, annars var det bara att köra… Jag har träffat så många härliga människor och fått göra så mycket kul (och lite galet) med den här orkestern. Och då har det bara börjat – våren har ett fullspäckat orkesterschema, och vi ska åka både hit och dit med vår tigerrandiga buss!
Några av mina vänner kom till Stockholm en helg i slutet av augusti, och vi såg Bastille spela på Gröna Lund.
Vi träffade Affe för första gången! Se så liten han var… Visste ni att Affe är född på min födelsedag? När det här inlägget publiceras är han exakt ett halvår gammal (och jag är tjugo och ett halvt, tjoho), och ett busfrö – men ett intelligent busfrö.
I början av september tog mitt liv en lite oväntad vändning när jag och M blev tillsammans. Och nu kanske ni tänker “det där är ju inte M, det är en väldigt rund katt”. Det har ni helt rätt i, men det är typ den enda bilden jag har från starten av vårt förhållande. Jag hade så fullt upp med att vara kär och alldeles överlycklig att jag inte hade sinnesro nog att fota. Dessutom var de första dagarna så omtumlande och spännande att jag nog gärna ville hålla det lite för mig själv… När bilden togs hade vi varit tillsammans i ungefär ett dygn, och jag väntade vid tågstationen på att M skulle komma.
Att träffa M och inleda vårt förhållande är något av det största som hänt mig. Jag har varit riktigt förälskad för första gången, och jag har varit väldigt, väldigt lycklig. Jag har fått lära och lära om mycket om hur ett förhållande ska funka, och M har otroligt mycket omtanke och tålamod. Vi har gjort så mycket tillsammans på så kort tid, och det har varit underbart.
Tidig höst och svampplockning i Rålken.
På Millesgården – det gick en vecka från att jag och M blivit tillsammans tills han träffade mina föräldrar. Så kan det gå…
Den här lappen fick jag av ett barn på fritids, och jag har ramat in den och satt upp bredvid ytterdörren som en påminnelse om att även på dagar då jag känner mig gnällig och dålig så finns det de som tycker att jag är bäst i världen…
Vi var ett litet gäng som hade tubakväll i orkesterbussen, med tubaspel och tubafika!
Jag och M var på dejt på Skansen och hade en otroligt mysig dag. Det är ett sådant minne som man kan se tillbaka på och bli alldeles varm i kroppen.
Trivselhelg med orkestern – väldigt mysigt!
I slutet av oktober blev jag nominerad till Lilla Augustpriset, och en månad av väntan och pirr i magen väntade!
En sak som spänt över hela hösten och som måste nämnas är M:s intensiva brödbakande. Han bakar fantastiskt bröd, och går ganska ofta upp innan mig på morgonen för att baka bröd till frukost… Får man ha det så bra?
Halloweenfirande på fritids och hemma. Jag ordnade en spökjakt för mina barn och jag och M karvade en pumpa.
Orkesterpåhitt – konserter och den stora nollningsfesten där jag blev fullvärdig medlem. Det var en galet kul kväll!
Sista besöket i mitt barndomshem och flytt till Rålken!
Den 25:e november var det Augustgala i konserthuset, och jag tilldelades Lilla Augustpriset. Jag höll ett tacktal och fick göra mitt första intryck på det litterära Sverige. Kvällen och den omvälvande upplevelsen fick jag dela med M och med delar av min familj, och det var en av mitt livs bästa kvällar.
En vecka senare var jag officiant för min gammelmormors begravning, en ganska unik upplevelse.
De sista 2,5 månaderna av året har, så här i efterhand, passerat i något av en drömlik dimma. Jag har varit med om så otroligt mycket, så mycket att det är lite svårt att greppa. Och samtidigt har jag jobbat heltid på ett ganska krävande jobb och skrivit en barnbok. Jag är ganska stolt över hur barnboken blev, och hoppas att den ska tilltala många framtida läsare!
Dubbla lussebak – hos M:s syster och med orkestern.
Och så julen, så är vi tillbaka i nutid!
Vilket år det har varit, mina vänner. För mig blev det en väldigt tydlig uppdelning vid halvårsskiftet – tiden före 1:a juli känns som ett helt annat liv, eller åtminstone ett annat år. Delar av året har gått så snabbt att jag inte ens hunnit dokumentera det ordentligt, och ändå känns det som om det har varit ett otroligt långt år.
Jag går in i 2020 med nyfikenhet och en stor tacksamhet för allt jag får vara med om och alla människor jag har runtomkring mig.
Men, en tradition återstår! Ni ska få se hur jag förändrats till det yttre under året… En rolig sak som hänt under årets andra halva är att jag tydligen börjat förändras utseendemässigt. Jag har sett väldigt likadan ut sedan jag var i 1-årsåldern, något de flesta runtomkring mig hållit med om. När jag träffade M berättade jag det, och han höll inte alls med. Under månaderna som gått sedan dess har jag själv börjat märka att något är annorlunda, och under julhelgen tog min mamma upp det och menade att något har förändrats. Exakt vad är svårt att sätta fingret på. Kanske börjar jag se mera vuxen ut?
Januari 2019:
December 2019:
/E-K