Hallå där, bloggen!

Över ett år sedan jag senast skrev något här, och i samband med att jag uppdaterat hemsidan lite tänkte jag att jag skulle skriva några rader.

Om livet sen senast – jag har gått ett helt år på Biskops-Arnö folkhögskola och skrivit dramatik, och samtidigt klämde jag ur mig en hel roman. (Nyfiken? Kolla fliken “Mina romaner”.) Jag har sökt en massa skolor till hösten och hittills inte kommit in någonstans, blivit kär i analogt foto, skaffat mig en skrivmaskin, lärt mig spinna och träffat så många underbara människor att det känns som om jag växte lite för att få plats med dem alla. Nu kan jag lite dramaturgi, och jag arbetar med en idé till nästa bok.

Jag och M är fortfarande tillsammans (och mycket kära), och eftersom han flyttat till Örebro för att bli kompositör kör vi distansförhållande, och åker tåg mellan Örebro och platsen där jag för tillfället råkar befinna mig. I sommar arbetar jag som projektassistent/korrekturläsare/översättare på Sveriges trevligaste översättningsfirma (enligt flera oberoende källor), och till hösten vet man aldrig vad som händer.

Mina föräldrar bor kvar på landet och har skaffat fyra får, fött upp en kull angorakaniner, skaffat två enorma växthus och just i dag har vi varit och hämtat tre alpackor. Ni förstår ju att jag varit tvungen att lära mig spinna – och på gammelmormors gamla spinnrock, dessutom. Jag har haft två fruktansvärda anfall av munblåsor, och blåsj-vlarna har dykt upp på andra onödiga ställen – i ögonen, till exempel. Men det är under utredning, och tills vidare har mina läkarkontakter försett mig med kortisonskölj.

Framöver är jag sugen på fler romaner, men även att laborera lite med fler konstformer och se hur jag kan berätta genom dem. Jag har några krokar ute för att se om jag kanske kan få något publicerat någon gång, och förutom att jag så klart gärna vill komma in på en författarskola så har jag under den senaste tiden blivit väldigt sugen på att skaffa mig lite annan kompentens också – både för brödfödan och för att få göra lite gott här i världen, men även för att få lite erfarenhet av något annat än ord i Word-dokument och dramaturgiska kurvor.

Tjosan! Ni hör ju att det är full fart framåt och massor av livsglädje här. Jag har inte känt något behov av att blogga på mycket länge, men nu när jag sitter här och skriver blir jag ju lite sugen… Den som lever får se – kanske hörs vi snart igen!