16:e juli – En dag som gick rätt och en pjäs som gick fel
Sista helt lediga dagen innan allvaret börjar – 16:00 (17:00 för er i Sverige) startar mitt arbetspass i morgon. Självklart gjorde jag mesta möjliga av dagen i dag, och här har ni bilderna:
Jag var tidigt vid biljettståndet på Leicester Square – lite väl tidigt, så jag tog en promenad och satt sedan vid ståndet och tittade på omgivningarna. Med mina stora öron har jag hört att denna biograf är Londons största, att den har en balkongvåning i salongen och att de stora filmpremiärerna hålls här – bland annat för Harry Potter-filmerna.
Efter att ha fått tag i mina biljetter – komedier i dag, för att väga upp mot dramat i går – gav jag mig ut på äventyr!
Jag hade fått nys om ett bra kaffeställe och begav mig dit. Pärlor åt svin, kanske man kan säga – jag tycker att allt kaffe är gott, oavsett om det kommer från pulver eller är handgjort av en barista. Men livet blir roligare så – om man kan njuta av allt, njuter man extra av det som är bra.
Med kaffet i hand begav jag mig mot förmiddagens höjdpunkt – British Museum!
Det var kö in – det går i princip inte att komma in någonstans utan att få väskan kollad, som jag sa häromdagen. Det sitter till och med en skylt i parken på Leicester Square om att väskkontroller kan utföras. Väldigt bra, tycker jag – om inte annat i avskräckande syfte.
Väl inne blev jag uppriktigt imponerad – bilden gör det dessvärre inte rättvisa överhuvudtaget, den här salen är enorm och bländande vit. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men det var inte det här. Jag tror jag gick genom den här salen fyra eller fem gånger, och var lika förundrad varje gång.
De har naturligtvis enorma samlingar, men jag hann ta en snabb titt på rätt mycket…
Tjur och anka från Mesopotamien…
Gamla skriftspråk…
Kvarlämningar från det gamla Egypten…
Ett huvud från Påskön! Jättehäftigt, men jag fick känslan av att urinvånarna inte gav bort det frivilligt…
Den här snubben brukade stå väl synlig, exempelvis på stränder och i utkanten av byar, för att hälsa besökare välkomna. Nu stod han vid ingången till en utställning.
Fantastiska vattenfärgsmålningar – den senare ska, om jag förstod skylten korrekt, vara en skiss gjord av Michelangelo himself. Dock var det inte han som målade själva tavlan sen – återigen, om jag förstod saken rätt.
Porslin och kermaik från Kina – vaserna är tydligen några av världens mest värdefulla inom det området.
Här någonstans bröt jag för lunch och åt en jättegod baguette – den hade någon slags rabercurd tillsammans med ost och grönsaker – i närheten av några totempålar.
Sedan hann jag med lite fantastiska skapelser från Japan…
Och från antikens Rom/Grekland.
Slutligen la jag en bra stund på att leta efter ett av museumets viktigaste föremål, Rosetta-stenen. De är inte direkt ivriga med att skylta till den, eller märka ut den på kartorna, kan vi ju säga. Den är i alla fall mer eller mindre anledningen till att vi kan tyda hieroglyfer, eftersom den innehåller samma text skriven på flera språk, varav två är egyptiska hieroglyfer och gammal grekiska.
Sedan var det dags för dagens första föreställning – The play that goes wrong. Skylten beskriver föreställningen rätt bra – det var som om karaktärerna i Faulty Towers (Pang i bygget) försökte sätta upp en Christie-pjäs. Ett gäng superduktiga skådespelare gestaltade ett gäng kassa, otursförföljda skådespelare och scentekniker som försökte spela upp ett mordmysterium.
Rekvisita kom bort, föll ner och blandades ihop, ljudteknikern spelade pojkbandsmusik i stället för spänningsfylld musik, de råkade hälla ut sin whisky och fick dricka terpentin, scenen föll i småbitar, folk fick dörrar, stolpar och golvplankor i ansiktet och skådespelarna kom osams om vem som skulle spela en karaktär. Någon missade en replik och låg ett steg före i konversationen, någon annan glömde sig och de spelade samma scen fyra gånger på rad (en scen som innebar en hel del whiskydrickande, och som efterhand gick snabbare och snabbare och innebar mer skrik på stackaren som fick det att gå i cirklar) innan han kom på rätt replik och de kunde fortsätta.
Igenkänningsfaktorn var rätt hög på många ställen, och jag kan varmt rekommendera den till alla som har ett intresse för teater. Och alla andra också, för den delen!
Under insläppet gick scenteknikerna runt och letade efter en försvunnen hund. I pausen delade de ut den här, men andra akten spelades med ett tomt koppel.
Andra föreställningen var skapad av samma kompani, och var även den riktigt bra – en komedi om ett bankrån i 50-talets USA, där missförstånd och ordvitsar varvades med galet snygg scenografi. Bäst var nästan en scen där rånarna klättrade i en lufttrumma ovanför ett kontor, och man fick se allt ovanifrån – karaktärerna i kontoret ‘satt’ alltså på scenens bakre vägg, parallellt med golvet.
Ett fint hus, en fin karusell och en fin buss så var en bra dag till ända!
/E-K
0
Låter som en fantastisk dag
Verkligen! 😀