8:e december – Those Christmas Lights…

8 december, 2017 Av av Emma-Karin Rehnman

När jag reser, då går jag. Överallt, hela tiden. Det är billigt, roligt, går snabbt (i en storstad) och man får se en massa saker. I dag har jag gått kors och tvärs genom halva London, och eftersom jag är som jag är hade jag kameran redo hela tiden. Här följer därför en redogörelse för dagens extrempromenad!

Min dag började inte med frukost, utan med denna halvvackra, men nog så engelska, utsikt. Mitt boende serverar inte frukost, så jag begav mig in mot stadskärnan i jakt på mat.

I stället hittade jag det brittiska intetplanetära sällskapet samt en dörr bakom vilken någon hade byggt en skidbacke. Båda de här sakerna låter nog mycket coolare än vad de är, så jag tänker inte googla dem.

Några minuter senare var jag lite vilsen och rätt hungrig, så hur skönt var det inte att få syn på välbekanta Pret A Manger? Jag tror att stället är förtrollat – om man i London tänker för sig själv att “jag är hungrig” ligger det garanterat ett Pret runt nästa hörn…

Nästan ännu skönare var det att få syn på parliamentet – då visste jag vart jag var och hur jag skulle hitta. Solen var också ett kärt återseende, och det blev frukost där på en bänk! (Det går alldeles utmärkt att äta utomhus även i december, bara man inte segar för mycket.)

Parliamentet i solsken är obligatoriskt bloggmaterial, tror jag.

Likaså London Eye – är man ändå där måste man ju fota det!

Det här är en av sakerna jag gillar så mycket med att resa själv – jag kan bestämma själv precis vad jag gör och när jag gör det. På väg mot West End kände jag att jag ville gå in i en bokhandel, och spenderade sedan en bra stund inne på Waterstones utan att någon klagade och sa att “vi var ju faktiskt på väg mot West End”. Ångrar lite att jag inte köpte någon bok – Mörkrets hjärta väckte en del läslust.

På Trafalgar Square hade de fått upp julgranen och en julkrubba.

Titta vad jag hittade på min promenad genom West End! Jag saknar den lite, “min” teater…

En gång i tiden hade jag ett foto ur den här vinkeln på väggen därhemma… Då hade jag inte varit i London sedan jag var liten.

Någon hade burat in den staty där jag ofta satt i somras, men reklamskärmarna var i alla fall igång igen!

Julbelysning vid Book of Mormon – viktigast här är den takterass som tillhör West Ends bästa teknikerbås, och som man bara ser om man vet var man ska titta. (Nästan längst till höger.) Om ni vill veta hur den ser ut ovanifrån, scrolla då bakåt i min London-tagg!

Sprang på en affär där de sålde chokladbrysselkål…

…och strax därefter en till. Som även hade en del intressant lektyr.

St. Paul’s, ståtlig som alltid!

Nu hade jag börjat fundera på lunch, en jakt som ledde mig ända upp till översta våningen av Tate Modern. Där hittade jag ingen mat, men en god utsikt!

Lunch blev det i alla fall, innan jag gick de få meterna till The Globe för att hämta ut min biljett till dagens föreställning – The Secret Theatre.

I väntan på föreställningsstart hittade jag en utställning med små konstverk och en uppskattningsaffisch för allt Shakespeare gav till det engelska språket.

Föreställningen spelades i The Sam Wanamaker Playhouse, som ligger vägg i vägg med The Globe. Wanamaker var eldsjälen bakom rekreationen av The Globe, och även denna scen är uppförd i Shakespeares anda. Allt är gjort av trä, och all scenbelysning består av stearinljus, facklor och brasor. Svårt att fota – det rutiga på bild nummer två är alltså scengolvet. Väldigt stämningsfullt, särskilt när pjäsen är ett mörkt spiondrama som utspelar sig på drottning Elisabets tid. Bra pjäs med otroligt skickliga skådespelare! Och dagens tips får bli att alltid slå sig i slang med publikvärdarna. Då kan man få tips på vad man ska göra i London, information om teatern, pjäsen och det politiska läget i Storbritannien, och framförallt – en sittplats när man egentligen betalat för att stå. Som han sa, min nya vän till publikvärd: “If that seat’s still empty when we start, I won’t have seen you take it.”

När pjäsen var slut hade nattmörkret börja ta över London, till min stora glädje. Paradoxalt nog är jag barnsligt förtjust i allt som lyser, trots att jag är en stark motståndare till ljusföroreningar.

St Paul’s var nästan fånigt fotogenisk med julgran och röda bussar i förgrunden.

Sedan avlöste julljusen varandra – det är ruskigt vackert, alltså.

Och på Trafalgar Square stod julgranen och var vacker – tydligen skickas den som en gåva från Oslo varje år, som tack för hjälpen under andra världskriget.

På Leicester Square var det julmarknad, och nästan onödigt mysigt!

Mycket vackrare på natten! Viktigast här är dock de två herrar vid ingången till teatern som jag har smygfotat. De såg väldigt mycket ut att kunna vara mormoner, och sa glatt “Hello!” till alla som passerade… Det sägs att LDS och Book of Mormon har samarbetat på det viset – kul för båda parter, antar jag?

Julljus på min vandring mot kvällens aktivitet…

Hyde Parks stora julmarknad. Det var kö vid ingångarna, eftersom de kollade igenom allas väskor, men där inne var inte särskilt trångt!

Det första jag fick syn på var en man utklädd till majskolv som sålde vegetarisk mat… Inte illa!

Det var kanske mer tivoli än julmarknad, men om man letade lite fanns där stråk med hantverksbodar och liknande.

Och så marknadsmaten – halloumi ‘n’ chips, för vegetarianerna. (Dock inte köpt av mannen i majsdräkten.)

Sa jag att jag gillar grejer som lyser? Det gör jag, skarpt!

På väg bort från ståhejet passerade jag The Marble Arch, där det hade uppförts en teater sedan sist. Ser man på!

Snöflingorna på den här kvinnans shoppingpåse blinkade, det kallar jag för julstämning.

Vackra ljusljus på Oxford Street – luckorna öppnades och stängdes med några sekunders mellanrum!

Jag gjorde faktiskt en avstickare in på Primark, trots att det är så rörigt där inne. Har länge tänkt att jag skulle vilja äga en fin, rödrutig, pyjamas, och nu… Nu äger jag en fin, rödrutig pyjamas!

Som om jag inte gått nog för dagen bestämde jag mig för att promenera till Buckingham Palace, för att se hur drottningen hade julpyntat. Som ni ser, inte så mycket! Det var någon där som frågade mig om det var Buckingham Palace – de var kanske lite besvikna?

Slutligen gjorde jag en liten avstickare förbi The Victoria Palace Theatre… I morgon, hörni, i morgon! Någonstans där inne ska det nog finnas en teater.

Så måste jag faktiskt erkänna att jag åkte tunnelbanan två stationer på vägen hem. Det började kännas i fötterna när jag tittade på Google maps och såg att det skulle ta 50 minuter att gå…