Bland fjäderboor och balkestrar
Hallå på er! Gissa vem som lyckats paja sin telefon, igen? Frustrerande, men värre saker har hänt. Dessutom kunde föräldrarna posta min gamla Xperia från 2015, som presterar förvånansvärt väl för att vara gammal och trött. Och jag får en större uppskattning för hur bra jag har det som både kan ha den här reservmobilen och kan beställa en ny telefon medan jag bråkar med försäkringsbolaget!
Sen råkade det vara så att telefonen gick sitt öde till mötes under en av årets hittills roligaste kvällar – orkesterns insparksfest för nya medlemmar! Nu är det över en vecka sedan, och så här tjusig var jag när kvällen började. Vad som faktiskt hände är hemligt, men åh, så roligt det var!
Något annat som är otroligt roligt, det är när mina fritidsbarn visar upp sin kreativitet. Ofta är jag med och driver på den i och med våra olika pysselprojekt, men allra roligast är det när de kommer och visar upp helt egna påhitt. Som den här nypongubben en av mina grabbar satte ihop helt på egen hand under en lunchrast!
I torsdags morse offrade jag min sovmorgon för att åka till Lidingös (nyrenoverade och jättefina) stadsbibliotek. Där fick jag träffa världens härligaste ungdomsbibliotekarie, och vi pratade om skrivande och läsning tills jag nästan blev sen till jobbet – och om nomineringen till Lilla Augustpriset, så klart!
Helgens stora aktivitet var att Blåslaget, en av Stockholms tre studentbalkestrar (balkester = balett + orkester) hade sin årliga konsert. Ett stort gäng från min orkester träffades där (flera av våra medlemmar spelar även i Blåslaget) för att heja, hurra och gå på sittningen efteråt!
Utsikt från garderoben… 
Mina P-vänner! 
PQ-bussen gjorde en stor skådespelarinsats när Blåslaget i en postapokalyptisk framtid skulle försöka ta sig till Prippsfabriken. Visst förstår ni att ni missade något? 
M jammar i pausen mellan konsert och sittning. På något vis försedd med röda renhorn!
Väldigt trevligt att få hänga med andra studentorkestermänniskor än de jag träffar varje vecka, och att återse några av de som jag träffade när jag först gav mig in i studentbalkestervärlden i somras – jag inledde min bana i juli med att hänga med alla tre orkestrar. (Det känns mycket underligt att blicka tillbaka på de där första två repen, så mycket som har hänt sedan dess. Och det är bara fyra månader sen…)
Söndagen blev en riktig slappardag för mig och M – jag hade sagt att vi skulle gå upp vid 9 så att jag skulle hinna sy mycket på min provklänning inför Augustgalan (naturligtvis måste man sy en testklänning först, innan man syr sin galaklänning). Klockan 12 var vi nästan redo att kliva ur sängen… Men då gjorde M galet goda pannkakor åt oss! Och jag har inte bett honom vända sig om för att jag fotar till bloggen, han bara fjantar sig… Han är gärna med på bild, men 90 % av dem blir spexiga.
(Jag måste även få skryta lite om mitt senaste genidrag. Jag köpte termobyxor i lördags för att inte frysa ihjäl på jobbet under vintern, och insåg snabbt att de är perfekta i det att ingen vet vad man har under. Gå och handla utan att ta av mig pyjamasbyxorna? Det kan ni slå er i backen på att jag gör!)
/E-K