Årskrönika 2019 – del 1

27 december, 2019 Av av Emma-Karin Rehnman

Året närmar sig sitt slut, kära vänner, och därmed har det blivit dags för en av årets höjdpunker – årskrönikan!

Förra året delade jag upp den i två delar. Del 1 som bestod av en genomgång av de mål jag satte upp i början av året, och del 2 som bestod av en tillbakablick på året som gått. I början av 2019 kom sedan nya mål för året. Jag kör på samma modell i år, men delar upp tillbakablicken i två delar för att slippa ett absurt långt inlägg. Det blir en utvärdering, två tillbakablickar, en framtidsspaning och sedan en liten överraskning på nyårsafton…

Med det har det blivit dags att kika tillbaka på målen jag skrev vid årsskiftet förra året. Det som är så roligt i år är att jag har uppnått väldigt få av dem. Mitt 2019 blev inte alls som jag hade tänkt mig, men det blev mycket, mycket bättre. På sätt som jag inte hade kapaciteten att föreställa mig för ett år sedan. Det har hänt grejer som format året som jag aldrig hade vågat föreställa mig skulle hända. Inför varje nytt år tänker jag att “så mycket kan inte förändras i år” och varje år har jag fel. I år hade jag absolut dunderfel. Och det är jag glad för…

Så här skrev jag för ganska exakt ett år sedan:

Jag tänkte sammanfatta några förväntningar på året som kommer genom att sätta upp några mål, som jag kommer att utvärdera inför nyårsafton 2019. Spännande! Jag dela upp dem lite i olika kategorier, eftersom jag har en känsla av att det här året kommer vara lite spretigt…

Nu tar vi en kik på målen!

Mål för mitt författarskap och bloggen:

Skriva färdigt Atlas och skicka iväg till förlag.
Gjort! Den här punkten lyckades jag med. Atlas är fortfarande ute och snurrar hos förlag, och förhoppningsvis kanske vinsten av Lilla Augustpriset (en av sakerna som vände året lite upp-och-ned) kan boosta processen lite.
Skriva färdigt eller nästan färdigt den bok som just nu är hemlig, men som jag arbetar på tillsammans med en vän.
Det här blev aldrig av. Det var fel projekt för mig, och jag var på helt fel plats i tillvaron och i mitt författarskap.
Börja skissa ut roman #3 (eller #4, då).
Nja. Jag har en idé för roman #3 och ett ganska tydligt koncept, men långt ifrån en färdig outline. Det tänker jag dock börja jobba med så snart jag kan!
Skriva ett par låtar.
Nej. Jag har skrivit fragment av låttexter, men absolut inga låtar.
Blogga minst 2-3 gånger i veckan, dels om min vardag och roliga saker jag gör, men även lite annat innehåll – typ mina åsikter om saker och ting, mående, identitet och annat spännande.
Nix, pix! Jag bloggar ungefär en gång i veckan, och är ganska nöjd med det. I slutet av förra året hade jag lite ambitioner gällande mitt bloggande, men jag har under året återgått till att vilja ha bloggen mest som dagbok. För min egen skull, och för alla som kan tänkas vilja läsa.
Bli bättre på att skriva blogginlägg när jag har tid och “hamstra” dem, så att jag kan publicera saker även när jag inte hinner blogga.
Nix! Att läsa det här nu känns lite läskigt – om jag inte hinner blogga så hinner jag inte blogga, punkt slut.
Snitta över 100 visningar om dagen på bloggen – just nu ligger jag strax under.
Helt ärligt så vet jag inte vad jag dillade om när jag skrev det här. Inte en chans, mina vänner!

Mål för mitt yrkesliv:

Känna att jag når fram när jag undervisar under våren.
När de här målen skrevs trodde jag att jag skulle arbeta som svenskavikarie på högstadiet under en termin. Det sket sig innan jag ens hade hunnit börja, men som saker ville sig så hamnade jag på skola ändå. Inte som lärare, men som en annan typ av pedagog. Jag blev också kvar längre än bara under våren. Men om vi ska utvärdera målet där jag är i dag, så är svaret ja. Jag känner att jag når fram, påverkar och inspirerar. Mitt dagliga mål är att vara en förebild och en trygg och stabil närvaro i mina barns liv. Jag tror att det går. Ibland får jag höra det från föräldrar – som när ett av mina barn nu under december suttit en hel eftermiddag och kväll hemma och börjat skriva en bok. Eller när de sagt hemma att “Emma-Karin hittar på så många roliga idéer”.
Kunna spara undan pengar för att eventuellt göra något annat än jobba under sommaren – skriva eller resa.
Jo då! Jag jobbade visserligen lite i somras eftersom jag är fritidsledare och fritids hade öppet några veckor i somras, men jag hade också semester och hade pengar för att åka på Hurtigruten med farmor och farfar.
Kanske hitta ett roligt extraknäck till hösten.
Det här var orimligt, av förklarliga skäl.

Mål för studier:

Skicka in en ansökan till dramatiker-linjen på DI. Det är nästintill omöjligt att komma in, men nästa ansökan är om tre år, så jag vill åtminstone ha försökt.
Jag arbetade intensivt med min ansökan, och kom inte ens till första antagningen. Men jag skickade in den, och var väldigt nöjd med materialet. Med beröm godkänt, med andra ord!
Börja läsa litterär gestaltning och ta reda på om det är en så bra utbildning som jag hoppas att det är.
Nix. Jag kommer så väl ihåg den där dagen i maj när antagningsbeskedet kom. Vi hade friluftsdag på Lidingövallen, och jag stod vid sidan av löpbanorna och uppdaterade antagning.se. Jag var antagen, och så sa jag till min kollega Anders som stod bredvid: “Jag har kommit in på min utbildning. Men jag är inte helt säker på att jag vill gå den.” I slutändan gjorde jag inte det, och skrev ett ganska frigörande inlägg om det här.

Privata mål:

Ha stadiga rutiner vad gäller mat och sömn.
Det här blev jag riktigt, riktigt bra på under våren. Då körde jag hårt på läggtid, något jag släppte senare när jag fått rutin på det. Nu försöker jag sova mellan 6,5-8 timmar per natt och tycker att det funkar riktigt bra. Maten fungerar också riktigt fint, särskilt sedan M kom in i bilden…
Läsa mer.
Jag läste mycket under första halvan av 2019, och under andra halvan har jag skrivit mycket. Jag hade kunnat läsa mer, men jag är nöjd.
Vara mer inlyssnande i mitt förhållande.
Oj, oj. Med tanke på att förhållandet jag skrev om här tog slut i våras så skulle man kunna tänka sig att jag känner misslyckande på den här punkten. Det gör jag inte. En stor del i att jag gjorde slut var att jag började lyssna på mig själv och ta mig själv på allvar när det inte kändes bra. Något som jag lärt mig under året är hur otroligt viktigt det är att man drar lika tungt i ett förhållande. Man behöver inte göra det i allt, och inte hela tiden – under perioder kommer någon behöva dra ett tyngre lass – men på det stora hela måste man anstränga sig lika mycket.

Mitt första förhållande tog slut i år, och utan att jag riktigt var beredd på det påbörjade jag ett nytt. M tar kommunikation på största allvar och är väldigt duktig på att ta sitt ansvar i vårt förhållande. Under de nästan fyra månader som gått tror jag att jag lyckats hålla mig till det här målet – även om det är på ett helt annat sätt än vad jag tänkte mig för ett år sedan.
Våga testa lite smink – jag kan skriva längre om min aversion mot smink någon gång, men det skulle vara spännande att testa.
Min inställning till det här målet är lite tudelad. Å ena sidan har jag faktiskt lärt mig lite om smink och testat då och då, för första gången. Det har varit ganska roligt, och jag har känt mig lite modig. Å andra sidan hade jag en period under året där jag trodde att jag ville/behövde ändra på mig själv, och just utseende och femininitet stod i fokus. Första halvan av 2019 innebar mycket identitetsfrågor både för mig och för människor runt mig, och jag är i dag väldigt nöjd över att ha landat i att jag inte har något behov av att sminka mig. Jag kan göra det om det känns roligt.
Lära mig gå i högklackat. Jag hittade suuuuperfina skor på rea under hösten, men klacken är liite för hög för mig. Till sommaren hoppas jag kunna gå på dejt i dem!
Samma som punkten ovan – i dag känns det här väldigt avlägset, och inte alls som något jag skulle skriva. Det låter inte som jag, eller åtminstone inte som bilden jag har av mig själv. Å andra sidan hade jag ett par jättefina skor på Augustgalan med några centimeters klack…
Hitta en lägenhet i Göteborg och flytta, igen.
Det är fortfarande Lidingö som gäller, och samma lägenhet. Jag trivs bra här! Jag har sagt det många gånger under hösten – jag är glad att det blev som det blev.
Åka på en resa som ännu inte är planerad.
Så blev det! En helt fantastisk resa längs norska kusten med mina farföräldrar.
Våga säga ifrån när jag inte orkar projektleda saker längre.
Det här har jag landat väldigt fint i, och är väldigt nöjd över. Jag tar avstånd när jag inte känner att det finns ork eller lust, både privat och på jobbet. Vissa grejer måste man göra, men jag tar inte på mig för mycket och vågar backa och hitta andra lösningar om jag upptäcker att något inte funkat. Svårigheten nu ligger snarare i att förstå när jag tar på mig sådant som egentligen borde ligga hos andra. Är man en person som tycker om att saker blir gjorda snabbt och ordentligt händer det ofta att man börjar göra andras arbete åt dem…
Ha en stadig hudvårdsrutin.
Det har jag! Den är väldigt enkel, men jag håller den väldigt väl.

Det var utvärderingen av årets mål – om några dagar får ni mina tankar inför 2020! Men redan i morgon kommer en tillbakablick på första halvan av 2019.

/E-K

KategoriEmma-Karin bloggar

Etiketterårskrönika